Vad är det som händer?

Familj&vardag, Om mig, Träning / Permalink / 0

Jag tränar på…men mest jobbar jag. Det är mycket nu. Försöker ändå hitta kilmetrarna och tid för styrka och rörlighet där den dyker upp. Har blivit något av ett proffs på att utnyttja tillfället.

Stora A tar sig för det mesta från och till sina aktiviteter själv vilket underlättar oerhört…förstås. Lilla T är ännu för liten för det ansvaret, men det ger även tillfällen…

Lilla T har friidrott i 1,5 timme och jag måste fixa en gymnastikdräkt till Stora A. Jag springer fram och tillbaka och får ihop 15 kilometer snabbdistans. Senare har Lilla T simhopp i 1,5 timme – jag springer ute till dörrarna stäng och går sedan in i simhoppets uppvärmningsrum (tack snälla för lånet) och kör styrka och rörlighet. Blev nästan 25 kilometer den dagen plus styrka och rörlighet.

Bägge barnen har fotbollscup, på olika ställen. Jag springer fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hinner se nästan alla matcher och får ihop nästan 30 kilometer uppdelat under dagen.

Jag har hand om friidrottsträningen. Jag bestämmer att vi kör backe (jag har egen agenda kopplat till min kommande löparresa…mer om det senare).Lägger deras träning på samma plats som Westeras Trailrunning Society (WTRS) kommer att utgå från med sin löpträning samtidigt som friidrottsträningen slutar så jag kan haka på dem sen. Jag får ihop nästan 20 km en helt vanlig onsdag.

Ändå har jag känslan av att jag inte får ihop min träning så som jag vill. Vare sig i kilometer eller tid. Men så tittar jag bakåt i Funbeat och ser att jag ändå ligger på dryga 6 mil i veckan. Jag blir lite förvånad. Dels på grund av hur många kilometer och hur mycket tid man faktiskt kan få ihop bara man nyttjar stunden och dels för att min kropp svarar så fantastiskt på mängdträningen och nu tycker att dryga 6 mil i veckan är typ ingenting. Jag älskar att jag ihop med Västerås Löparklubb (VLK) kan riva av 32 kilometer i typ 5:20 tempo trots 50 % stig och de sista 4 km i 4:52 tempo.

Tack snälla kroppen!

 

Och nu hoppas jag att kroppen fortsätter att ställa upp och att inga otäcka förkylningsbassilusker kommer och trakasserar mig. 4-9 november är det Löparresa till Montsserat med Pace on Earth som gäller. Som jag längtar! Sol, ber och andra löparnördar. Himmelriket!

 

 Rörlighetsträning/ yoga efter löpning medan Lilla T kör simhopp
 
Underbar stiglöpning i tidslucka under konfereans
 
Löpning till stigs ände...Lockande att köra swimrun med klädvalet i kombination med temperatur ....

Löpstilar

Om mig / Permalink / 1
Jag har mer än förut börjat titta på hur männsikor springer...eller jag tittar inte...jag ser och noterar omedvetet. Snabbt gör jag en analys.
"Borde räta upp kroppen"
"Tänk vilken skillnad det skulle göra om hon sänkte armarna"
"Oj vilket studsande steg, tänk vad lite energieffektivitet framåt skulle göra för ork och fart"
"Åh vilket löpsteg, vilken fotisättning, to die for"
"Tänk om han tittade mer framåt istället för ner på sina skor, dels skulle han springa bättre och dels skulle han se vilka trevliga löpare han möter"
 
Jag skulle vilja stanna upp dem. Säga åt dem att sänka axlarna, skjuta fram bröstet, titta upp...men det gör jag såklart inte.....
 
Men jag skulle vilja...
 
För tänk så många fantastiska löpare det finns där ute.
Till top