Skör...?

Komplementträning, Om mig, Skador, Träning / Permalink / 1
Känns som om kroppen är skör. Som om musklerna är trötta om jag utsätter dem för belastning, så som det inte varit förrut...
 
Så här:
 
  • springer backe - orkar inte som förr
  • springer fort - inget finns där
  • men jag kan mala på i okuperad terräng i ett rätt snabbt tempo 5:10/km i 2-3 mil utan problem
  • andra dagen inte alls
  • Vid en lite hastigare rörelse så känns det direkt som om musklerna är emot mig. I lördags skulle jag spela gitarr på högerbenet - när jag drar upp det hugger det till i framsida lår, och när jag igår sprang i en myr och sjönk ner ovänata med vänsterbenet drog det till i vaden
 
Vad händer, vad är det med mig? Muskeltrött? och medecinen är? ja vaddå? Vila eller göra något annat? Idag blir det i alla fall MTB istället

Inspiration till styrkelyft - tack Clara och Johanna

Komplementträning, Om mig, Träning / Permalink / 0
Inpiration är en stark drivkraft.
 
Jag hittade Styrkepodden. En podd av kvinnor för kvinnor (men fungerar lika bra för män. Män kan dock sålla bort avsnitten om träning under menstruation förstås...) som vill lyfta tungt.
 
Clara och Johanna (som har podden) sticker effektivt hål på myter om att tung styrka ger bulliga muskler och tung kropp (nu har de i och försig inte träffat mig, mer om det nedan).- De förklarar pedagokiskt om hur styrketräning boostar tillväxthormonerna som faktiskt inte löpning gör, alls. Hur styrketräningen gör mig till en bättre löpare, en snabbare mer explosiv och hållbar löpare.
 
Och det som jag gillar mest. Effektivt styrketräning för styrka är inte många repetitioner. Det är 5 repetioner i 5 set. Det är ju så mycket roligare att få ta i lite än att "mjölksyratröttaut" musklerna med en liten fåning trekiloshantel. Hemligheten är att du ska köra så tungt att du inte orkar göra 8 repetioner, men ska känna att du klarar av en sjätte och kankse den sjunde. Inte grisa upp sista repetionen. Snygga utföranden ska det vara.
 
Nu har jag kört tre pass. Passet tar 30 minuter ungefär. Om jag frågade Clara och Johanna så borde det nog ta längre tid - jag vilar för lite mellan repetioner och set. Men vila är ju liksom inte min grej. Vila är svårt.... Så jag vilar lite kortare.
 
Jag kör:
  • 5x5 knäböj där jag går ner så långt att rumpan nuddar vaderna. Stång på axlarna. och efetrsom jag tränar hemma och inte har ågon ställning så begränsas vikten av vad jag orkar få upp på axlarna.
  • 5x5 marklyft
  • 5x5 Bänkpress (använder hantlar)
  • 5x5 stående axelpress med hantlar (ska köra sittande nästa gång...)
  • 3x10 hängande benlyft
Ibland kör jag någon ytterligare magövning också.
 
En annan gång i veckan så chinstränar jag. Jag är kass på chins. Styrkan finn men tekniken är bedrövlig. Clara och Johanna hade ett helt avsnitt om detta på Styrkebyrån. Jag blev inspirerad. Nu Chinstränar jag. Gör "chins" på lite olika sätt och kör även då 5x5. Hoppar upp och sänker mig långsamt ner. gör halva chins, gör chins med avlastning, gör pull-ups.
 
Tanken är att jag åtmintone kör 1 gång (ibland 2) under februari och mars. Så får jag se sen.
 
Jag har inte tränat tungt på många år. Jag har tränat tungt förut. Jag har tävlat i Athlteic Fitness, så detta är igen nytt för mig, men länge sedan. Jag har inte styrkeränat mycket alls på senare år...och när jag gjort det kört många repetioner...
 
Nu är det så att jag har otroligt lätt att bygga muskler. Mina biceps växer nä jag tänker på att använda en hantel...så det ska bli spännande att se vilken effekt detta har på mig nu. 
 
Jag har nu kört tre styrelyftspass... och de första två var som om kroppen inte riktigt fattade vad jag gjorde. Var beredd på att få jordens träningsvärk, men kände nada. Nu efter tredje passet är det som om kroppen fattade. Shit vilken träningvärk...
 
Och i dag kommer nog nästa avsnitt av styrkebyrån - längtar!

Om prestation, personlighet, mål och det svåra med balans. Utmaningarna...

Komplementträning, Om mig, Träning / Permalink / 2
Jag är en ambitiös person. Jag gillar att prestera, ställer höga krav på mig och sätter höga mål. Inte mål som är omöjliga att nå, men som är rejält utmanande. Mål som jag vet att jag kan nå, men som kommer att kräva mycket av mig för att nå.... och så är jag en tävlingsmänniska....
 
Detta är en fantastisk egenskap. Om den används rätt. Jag presterar, kommer framåt, når mål.
Det är också en egenskap som gör att jag ibland glömmer bort det djupare "varföret".
 
Detta har bl a inneburit att jag på relativt kort tid lärde mig att crawla och lärde mig att göra det hyfsat bra. Det var min komplementsträning och jag trivdes bra och kände mig lite hög av att jag som 37-åring lärde mig något helt nytt. Tre år senare har jag tagit en obestämt lång paus - jag började jämföra mig själv med dem som faktiskt hade simtränat som unga, tränade simning flera gånger i veckan, de som tränade till triathlon...jag började känna press som jag inte kunna leva upp till, jag ville vara någonstans som jag inte klarade av med den insats jag var beredd att lägga på simningen....och simningen blev inte rolig....Jag klarade inte längre av att bara v ara där. Jag simmar lite ibland, kanske på sin höjd en gång i månaden...men själv. Då är det roligt - finns ingen där att jämföra mig med. Jag kan känna mig duktig...för att jag är det...och jag kan känna att det är good enough.
 
Detta för mig innebär att jag under 2015 har tagit mig till en nivå i löpningen som jag inte hade en aning om att jag kunde... Jag tar reda på vad jag borde kunna klara av, lägger upp träningen därefter och försöker ta hand om mig emelanåt så att kroppen håller. Ju längre lopp och ju svårare förutsättningar under loppet (väder och traumatiska händelser) dessto mindre press kände jag på mig själv att prestera på loppen och så har det gått bättre än jag vågat drömma. Nu är det 2016...jag vet vad jag kan...vad jag gjort...och jag gör det gärna igen. 
 
2016 är en utmaning just därför...Jag måste komma ihåg att jag löper för njutningen och upplevelsen, för den personliga utmaningen. Löpningen är min ventil och min njutning...inte det som ska lägga mer krav på axlarna. Visst, alla pass är inte kul...men en del pass måste göras för att det ska vara njutningsfullt att ta sig an utmaningarna.
 
Januari och februari är inte ultimata kul-löpningsmånader...även om jag kan finna sadistisk njutning i det riktigt jävliga. Kylan, mörkret, snön ger krydda...men ger även motstånd. Det går inte fort att byta om när alla sjuttioelva lager kläder ska på, först fryser man, sen svettas man. Så stannar man och tar ett kort med et vacka januariljuset och det blir det kallt igen, Telefonen dör av kylan. Sjuk blev jag och luftrören tog stryk. Fort går det inte att springa när rörelsen hindras av kläder och andningen av mask (som jag blev tvungen att köpa för att skydda mina efter-flunsa sköra luftrör). Men ändå njuter jag...oftast. Försöker att nu ställa lite mildare krav på mig själv ang veckodistans...att få vara lite mer spontan. Att kanske springa ett kortare pass än planerat och i stället träna styrka innan. Satsa på intervallerna med friidrottsungarna istället för att mesa då och sedan springa 15 km efter träningen. Att skippa 13 kilometer löpning för att istället simma en timme när yngsta är på simhopp....
Försöker att ta det lite på kul nu, att vara lite spontan, att vara lite flexibel, att göra lite annat. Men det är tufft mentalt - tänk om löpningen blir lidande...fast jag vet också att det nog är  tvärtom...jag kommer att ha igen det i april....Jag kommer att vara grym och i grym form 2016....
 
 
 
 
Till top