Inte alltid som man tänkt sig...

Om mig, Träning, Tävlingar / Permalink / 0
Jag skulle INTE vara med på Björnö swimrun. Det är för kort, för stressigt, för hetsigt och så har jag siommat alldelles för lite (läs inte alls).
 
Men så stukar en vän sin fot illa. Hon skulle swimrunna med sin man. Jag lovade att vara stand in om foten inte skulle bli bra. Foten blir högst troligt inte bra. Jag ska swimrunna.....hjälp!
 
Men herregud jag har ju nu 14 dagar (nästan) på mig att träna inför detta.... Och möjlighet till två träningspass med swimrun-dräkt så att jag fåren hum om vad jag ger mig in på....
 
Banan är ca 16 km lång varav 2300 m simning

Fortfarande förkyld men...

Om mig / Permalink / 0
Jag är fortfarande förkyld men det känns faktiskt rätt okej. Ja inte att vara förkyld i sig men jag känner ingen stressöver att vara förkyld. Mitt längsta löpuppehåll på över två år (bortsett från skidresorna) har varit tre dagar och det var efter ultravasan förra året. Oavsett förkylning hade jag bestämt mig för ett uppehåll under drygt en vecka. Vilket även passar bra in i att vi förbereder trädgården för ett rejält ansikltslyft. Vilket i sin tur innebär att jag gräver, bär, målar, skrapar, staplar.... Inte helt idealiskt i förkylningen men samtidigt skönt att få röra på mig lite lågintsensivt. Uppehållet samlar motivation känner jag. Laddar inför att bygga upp kroppen mot att bli en ännu starkare löpare.
 
Må gott så syns vi snart på stigen!

Post AXA Fjällmaraton

Om mig, Post race / Permalink / 0
Dagen efter loppet är mitt ben inte övertygad om att 44 kilometer och 2100 höjdmeter var en god idé. Men å andra sidan känns det inte skitilla heller...och det är ju bra.
 
Agnes är superpepp på att springa kvartsmaran nästa år och vill ut och springa. En mil för förtsa gången. Med  mig. Och hur stel jag än är kan jag bara inte neka henne det. Vi kommer överen om en runda på nästan 11 kilometer som går först upp, upp, upp och sen i kuperad terräng över tre myrar för att sedan hämta hem höjdmeterna på hemvägen igen.
 
 
Mina ben kändes som stockar men det gick bra och framförallt är det kvalitetstid med stort K att springa tillsammans med Agnes. det var rent njutning. Och hon var så himla duktig och blev ännu mer pepp på att ta sig an Välliste på 2017 års kvartsmara.
 
Under löpningen mjukades benen upp. Efter löpningen gick de under någon timme tillbaka till ännu mer stock-känlsa. För att inte prata om vänster underben... Men efter en promenad vid tennforsen kände jag mig stark igen....däremot kände jag att det kom något smygande i halsen.... Jodå dagen efter var förkylning och halsont ett faktum...och än håller det i sig...men löpvila är ju bra...har jag hört... :(
 
Till top