Life of running

Erkänner - jag klarade inte av 14 dagars frånvaro av löpning. Hur skulle det ens vara möjligt när jag upptäcker att vårt semsetermål ligger endast 3 kilometer från en nationalpark med berg. BERG. Berg bara 3 kilometer från hotellet!!!

 

På den 6:e dagen kapitulerade jag alltså. Kroppen var alldelles full av pirr och överskottenergi. En timmes siming i havet räckte inte.Sprang 4,5 kilometer. Det kändes framförallt i framsida lår - men jizes vilken härlig känsla i kroppen.

Dagen efter blev det 11,5 kilometer (och 300 hm) - jag var ju  baar tvungen att springa upp på det närmsta berget. Det kändes det åxå i låren...men nte så farligt. Mest var kroppen lycklig

Vilade på måndagen och simmade dubbla pass istället.

Sen släppte jag alla hämningar och uptäckte alla stigar och berg i skälig närhet - det längts passet blev drugt en halvmara och 1000 hm. Balsam för själen.

 

Nu 2,5 vecka efter loppet så sitter faktiskt inget kvar. Jag känner mig bara urstark. Sprang långa intervaller med Västerås Löparklubb igår (4*1500m). Stark i benen. Andningen värre... Men jag har å andra sidan inte tränat fart utan bara långt... Nu är det dags att dra på med lite fart och spänst igen.

 

Utmaning to come...Peak Vertical K 1 augusti (drygt 100 hm fördelat på drygt 5 km från Åre torg till toppen på skutan ). Nu ska jag under timmen :)

Och som feelgod 5 augusti, Kvartsmaran i Åre med min äldsta dotter som är 12 år. 13 kilometer och 500 hm över ett av Åres finaste berg. Kärlek på så många plan. Ska nu köpa riktiga skor (Innov8) till henne så att hon får samam fina löpkänsla som amn bara måste få i bergen :)