Prioriteringar

Familj&vardag, Om mig, Träning / Permalink / 0
Under lång tid (läs år) har jag prioriterat löpningen. Jag har blivit en mästare på att kombinera fulltidsjobb, barnens aktiviteter ocvh andra bör och måsten med 6-9 mils llöpning i veckan. Men givetvis går det inte att göra allt, jag har valt löpningen, prioriterat löpningen, gjort den till nummer 1. 
 
Man kan aldrig prioritera upp något utan att prioritera ner annat. att prioritera ner är inte negativt utan sätter fokus på hur man aktivt har valt (förhoppningvis för att man vill ha det så). Inom rubriken löpning har jag prioriterat social löpning och valt att försöka springa me rän vad jag förrut gjort tillsammans med andra. Det har givit mig fantastiska vänner, nya vänner som jag delar passionen för löpning med.
 
Att välja löpning framför annat har gjort att jag inte prioriterat sociala aktiviteter utanför löpningen. Det har varit okej. Känts bra. Känts rätt. Fram till nu.
 
Med facit i hand har inte löpningen varit nummer 1. Bara. Utan förmodligen även nummer 2 och 3 också. Inte mycket annat har fått plats. För att jag velat ha det så. 
 
Löpningen är fortfarande en viktig del för mig, av mig. Att plocka bort den från nummer 1 vet jag inte om jag är beredd att göra. Men den ska inte längre få vara kvar på nummer 2 och 3. Och ibland måste även nummer 2 och 3 bli viktigare än nummer 1 för mig, för att det är viktigt för andra.
 
Den här känslan och det här inre beslutet passar, som av en händelse, även bra ihop med det fokus på träning som  jag vill ha nu. Under en lång period har fokus legat på uthållighet före fart. samlat kilometer och "time on feet", nött backe, nött stig. Farten underordnad.
Nu vill jag tvärtom. Intervaller - få upp fart och explosivitet. Fart före kilometer. För mig innebär det att jag kommer behöva lite mer återhämtning. Jag har en kropp som är mästare på att klara mängd i moderat tempo men har svårarer att hantera fart. Fartträning kräver mer av min kropp. Höt och vinter innebär även mer styketräning. Jag har tappat oerhört mycket på grund av min tumskada - nu är det dags att hämta igen det. Det är dags att bygga upp funktionell styrka i den väsenliga löparmuskelaturen. Deta är dags att bygga spänst och explosivitet. Nytändning med ny typ av träning. Kanske till och med nöta någon längd i badhuset med någon typ av regelbundenhet....
 
Men viktigt - prioritera upp det sociala även utanför löpningen. Jag kommer inte tappa för att jag njuter lite av andra delar av livet också.
 
Note to myself: Läs sista meningen minst en gång om dagen!

Jag ÄLSKAR fjällen i Åre

Familj&vardag, Om mig, Träning / Permalink / 2
Vi är varje sommar i Åre i 10-14 dagar - i år blev det 14 underbara dagar. Och de senaste fyra åren har jag passat på att springa ett eller flera av Fjällmaratonveckans lopp och så var planen även i år. Föregående år har jag sprungit Maratondistansen och förra året även den vertikala kilometern. I år var planen annorlunda. Den vertikala kilometern skulle åteigen besegras och målet var att göra det udner timmen. Någon fulldistansmaraton stod däremot inte på schemat utan istället kvartsmaratondistansen på 13,5 km och 700 hm tillsammans med min 12-åriga dotter.
Till skillnad mot andra sommrar så hade vi inte heller så mycket atbeteti stugan inplanerat utan det fans tid för mer fritid....och jag gick fullständigt bananas på fjälllöpning. Fattade jag först efteråt...men mer om det sen i lopprapporterna.
 
Dag 1: Resa till Åre och lite Swimrun
Oklart hur många löpta kilometrar men vattenet var iskallt...
 
Dag 2: 28 km och +500 hm -500 hm
Hela vistelsen inleddes med att hela familjen sprang tur och retur Blåhammaren från Storulvån. Hela familjen inkluderar förutom min Man som aldrig sprungit i fjällen på detta vis eller dessa distanser även en 9-åring och en 12-årig dotter som sprungit som längts 8 respektive 11 kilometer. Detta var en tur på 25 kilometer. Jag var överlycklig och kände mig som en lycklig hundvalp och sprang lite framåtebax och åt sidorna åxå. De var fantastiska och vi sprang säkert 80% av sträckan och gick resten. Jag är oerhört imponerad av dem.
 
 
Dag 3: 15 km och +1300 hm -1100 hm
Redan dagen efter föll det sig så att jag fick chansen att reka banan för den vertikala kilometern. Upp tillsammans med 9-åringen. Av förklariga skäl var hon in te helt pigg i benen så det blev mest gång för henne och jag puttade henne i ryggen en del och sprang backintervaller fram och tillbaka till henne. När hon sen tog kabinen ner så sprang jag samma väg ner. Underbart att ännu en dag uppleva fjäll med min familj.
 
 
Dag 4: 14,5 km +1100 hm, -1100 hm
Om chansen kommer till fjällöpning så tar man den, visst? Mannen skulle cykla downhill (pga av min tumskada med avslitet ledband vid påsken så var detta inte ett alternativ för mig) och barnen spela minigolf. Jag tog chansen att springa vertikalen upp men i ett hårdare tempo. Vägen ner kombinerade jag led 215, 216 och 214. Vilket innebär att jag började med att springa ner mot baksidan och lillskutan för att sedan vika av och springa längs med höjdkurvorna ovanför ravinerna och till den mer vanlioga led 214 och ta den hela vägen ner. Led 216 hade jag aldrig sprungit förr. Den var oerhört vacker och ligger nu på min favoritlista.
 
 
Dag 5: Simning och promenad och bygge av trapp
 
Dag 6: 27,3 km +600hm, -600 hm
Jag har aldrig sprungit runt hela Åreskutan. Led 211 var därför outforskad. Fjället kallade och dagen var möjlig att stjäla några timmar ur för fjälllöpning. Och vilken magisk dag. Inte solig, men varm och inget regn. Molnen hängde tunga runt om mig och gjorde hela löpningen till en magisk saga. Baksidan av skutan är något extra med sin orördhet och att jag där kunde vara ett med mig och fjällen utan att störas av andra männsikor (mer än någon enstaka gång). Healing! Jag var seg i benen och tog det därför lugnt. Kände dock de sista fem kilometrarna att nu skulle benen behöva vila lite. Uppförslöpning i alla ära, men nerförslöpningen hade slitit.
 
 
 
 
Dag 7: Vila från träning....
Om man nu inte tycker klyva ved är träning....
 
Dag 8: 16 km, +300 hm, -300 hm
Blanktjärnsrundan (med plusmeny i Vålådalen). Mannen skulle cykla till pyramiderna, och eftersom MTB liksom downhill inte är ett alternatgiv för mig så tog jag tillfället i akt att springa den omtalande Blanktjärnsrundan.
Och den är precis så magisk som ryktet säger. Jga kunde såklart inte hålla mig till leden helt och hållet utan sprang och kikade till en och annan extra tjärn. Tung det medvetet lungt eftersom den vertikala kilometerna närmade sig.
 
 
 
 
 
 
 
Dag 9: MTB 25 kilometer
Jo jag kan inte men var tvungen att testa lite...och kolla in om det fans en stig...Cyklade mest grusväg och det fungerade bra. Det var eentligen en vilodag med tanke på morgondagens tävling...men det gick sådär med vilat..
 
Dag 10: 8 km, +1200 hm, -300 hm TÄVLING PEAK VERTIKAL KILOMETER
Racereport i eget inlägg... Men låt oss säga att det kanske är underbart att springa 10 mil och nästan 4000 hm i nfjällen veckan innan, men att jag inte är tränad för att kunna maxprestera efter det...
 
Dag 11: 5,8 km, +100 hm, -100 hm
Recoveryrunda för mig och väcka benen på 12-årsdottern
 
Dag 12: MTB
Lekte i närområdet, testade tummen
 
Dag 13: 21,5 km, +1600 hm, -1800 hm
Jag har aldrigg sprungit ner på baksidan av Åres baksida. Mot Huså. Upptäckarlusten och Åreskutan kallade. Jag hade dessutom hittat en gammal ledkarta från 2011 där det även fanns en led 219 som inte fannd med på de nyare ledkartorna. Beskrivnigen var; svår, teknisk, brant, bör bara vandras en klar och solig dag. Den här dagen var klar och solig....
Jag tog liften upp de första 300 hm och sprang sedan upp på toppen via led 214 för att sedan ta den vanliga led 217 ner mot Huså. Jag hittade den först inte men sen väntade några 100 meter klättring...okej om denna är lättare än 219... Det var klokt att ta det lungt - det var brant, jag var ensam och lederna på baksidan är inte så populära som de på framsidan eftersom de är mer svårtillgänliga. Efter den första branten var leden relativt flack och rent lutningsmässigt lättsprungen. Mina ben var lite trötta och underlaget tufft (i alla fall den dagen) så jag tog det lugnt. Kom ner till led 211 som gårruntskutan och sprang några kilometer medsom på den innan jag kom fram till led 219. In ga skyltar som nuppmuntrade till att följa leden men om man vet var den tar av så är ledmarkerinegn tydlig. Jag hade varit orolig för att den inte skulle vara underhållen och jag inte hitta den...men här var den. Den var brant, tekniskt och alldelles underbar. Jag blev så hårt förälskad. Det var bedövande vacker, lugnt och känslan var att det bara var jag och berget. Tog det oerhört lungt upp. Ville liksom inte att det skulle ta slut. Men rätt som det  var så skådade jag toppen igen. Och en massa människor. Från den fullstädiga sillheten till folksamling. Jag blev nästan lite förvirrad. Begav mig direkt ner igen på led 214 till Hummeln. Där tog jag ligten ner 100 hm för att skona benen lite innan jag promenerade ner resterande höjmeter till bilen. Magisk dag som liger som löparbomull i hjärtat. Har du möjlighet så ska du pröva led 219 - en order!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dag 14: Vila
 
Dag 15: 13,5 km +700hm, -600hm
Ulvang Kvartsmaraton. Fantastisk upplevelse med min grymma unge. Men det får bli ett eget inlägg.
 
Dag 16: Hemresa
 
 

Vad är det som händer?

Familj&vardag, Om mig, Träning / Permalink / 0

Jag tränar på…men mest jobbar jag. Det är mycket nu. Försöker ändå hitta kilmetrarna och tid för styrka och rörlighet där den dyker upp. Har blivit något av ett proffs på att utnyttja tillfället.

Stora A tar sig för det mesta från och till sina aktiviteter själv vilket underlättar oerhört…förstås. Lilla T är ännu för liten för det ansvaret, men det ger även tillfällen…

Lilla T har friidrott i 1,5 timme och jag måste fixa en gymnastikdräkt till Stora A. Jag springer fram och tillbaka och får ihop 15 kilometer snabbdistans. Senare har Lilla T simhopp i 1,5 timme – jag springer ute till dörrarna stäng och går sedan in i simhoppets uppvärmningsrum (tack snälla för lånet) och kör styrka och rörlighet. Blev nästan 25 kilometer den dagen plus styrka och rörlighet.

Bägge barnen har fotbollscup, på olika ställen. Jag springer fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hinner se nästan alla matcher och får ihop nästan 30 kilometer uppdelat under dagen.

Jag har hand om friidrottsträningen. Jag bestämmer att vi kör backe (jag har egen agenda kopplat till min kommande löparresa…mer om det senare).Lägger deras träning på samma plats som Westeras Trailrunning Society (WTRS) kommer att utgå från med sin löpträning samtidigt som friidrottsträningen slutar så jag kan haka på dem sen. Jag får ihop nästan 20 km en helt vanlig onsdag.

Ändå har jag känslan av att jag inte får ihop min träning så som jag vill. Vare sig i kilometer eller tid. Men så tittar jag bakåt i Funbeat och ser att jag ändå ligger på dryga 6 mil i veckan. Jag blir lite förvånad. Dels på grund av hur många kilometer och hur mycket tid man faktiskt kan få ihop bara man nyttjar stunden och dels för att min kropp svarar så fantastiskt på mängdträningen och nu tycker att dryga 6 mil i veckan är typ ingenting. Jag älskar att jag ihop med Västerås Löparklubb (VLK) kan riva av 32 kilometer i typ 5:20 tempo trots 50 % stig och de sista 4 km i 4:52 tempo.

Tack snälla kroppen!

 

Och nu hoppas jag att kroppen fortsätter att ställa upp och att inga otäcka förkylningsbassilusker kommer och trakasserar mig. 4-9 november är det Löparresa till Montsserat med Pace on Earth som gäller. Som jag längtar! Sol, ber och andra löparnördar. Himmelriket!

 

 Rörlighetsträning/ yoga efter löpning medan Lilla T kör simhopp
 
Underbar stiglöpning i tidslucka under konfereans
 
Löpning till stigs ände...Lockande att köra swimrun med klädvalet i kombination med temperatur ....
Till top