Tänk att en del kan vara så jäkla puckade!

Om mig, Träning / Permalink / 3
 
Scenariot:
Jag blev lite förkyld i slutet av förra veckan, förmodligen en effekt av komma tillbaka till jobbet+lite för lite sömn+tuff massage.
Är nästan helt frisk igen på söndagen och känner att i morgon är jag fit for fight igen. Vaknar på måndag morgon  och känner mig grusig i halsen. Tänker att det ger sig nog. Kroppen ba "nä vi tar nytag i förkylningen"
 
Jag känner mig med andra ord lite småsur och frustrerad över att inte kunna träna och röra på mig som jag vill och älskar. 
 
I ren frustration lägger jag ut en "tyck-synd-om-mig"-status på facebook:
Patrizia Strandman känner sig sur
När man går och lägger sig på kvällen övertygad om att i morgon finns inga spår av förkylningen kvar och man vaknar på morgonen och inser att förkylningen tagit nytag....
Blä!
 
Varav Någon svarar:
Va bra! Då får ju kroppen din vila ett tag efter alla race du gjort. Se det som en vilopaus! :)
 
Asså hur korkad får Någon vara?!
Förkylning är INTE att vila!
Nej det är INTE bra!
Nej, jag behöver INTE vila!
 
SUCK!

Prioriteringar

Familj&vardag, Om mig, Träning / Permalink / 0
Under lång tid (läs år) har jag prioriterat löpningen. Jag har blivit en mästare på att kombinera fulltidsjobb, barnens aktiviteter ocvh andra bör och måsten med 6-9 mils llöpning i veckan. Men givetvis går det inte att göra allt, jag har valt löpningen, prioriterat löpningen, gjort den till nummer 1. 
 
Man kan aldrig prioritera upp något utan att prioritera ner annat. att prioritera ner är inte negativt utan sätter fokus på hur man aktivt har valt (förhoppningvis för att man vill ha det så). Inom rubriken löpning har jag prioriterat social löpning och valt att försöka springa me rän vad jag förrut gjort tillsammans med andra. Det har givit mig fantastiska vänner, nya vänner som jag delar passionen för löpning med.
 
Att välja löpning framför annat har gjort att jag inte prioriterat sociala aktiviteter utanför löpningen. Det har varit okej. Känts bra. Känts rätt. Fram till nu.
 
Med facit i hand har inte löpningen varit nummer 1. Bara. Utan förmodligen även nummer 2 och 3 också. Inte mycket annat har fått plats. För att jag velat ha det så. 
 
Löpningen är fortfarande en viktig del för mig, av mig. Att plocka bort den från nummer 1 vet jag inte om jag är beredd att göra. Men den ska inte längre få vara kvar på nummer 2 och 3. Och ibland måste även nummer 2 och 3 bli viktigare än nummer 1 för mig, för att det är viktigt för andra.
 
Den här känslan och det här inre beslutet passar, som av en händelse, även bra ihop med det fokus på träning som  jag vill ha nu. Under en lång period har fokus legat på uthållighet före fart. samlat kilometer och "time on feet", nött backe, nött stig. Farten underordnad.
Nu vill jag tvärtom. Intervaller - få upp fart och explosivitet. Fart före kilometer. För mig innebär det att jag kommer behöva lite mer återhämtning. Jag har en kropp som är mästare på att klara mängd i moderat tempo men har svårarer att hantera fart. Fartträning kräver mer av min kropp. Höt och vinter innebär även mer styketräning. Jag har tappat oerhört mycket på grund av min tumskada - nu är det dags att hämta igen det. Det är dags att bygga upp funktionell styrka i den väsenliga löparmuskelaturen. Deta är dags att bygga spänst och explosivitet. Nytändning med ny typ av träning. Kanske till och med nöta någon längd i badhuset med någon typ av regelbundenhet....
 
Men viktigt - prioritera upp det sociala även utanför löpningen. Jag kommer inte tappa för att jag njuter lite av andra delar av livet också.
 
Note to myself: Läs sista meningen minst en gång om dagen!

Skadad :(

Om mig, Skador, Träning / Permalink / 1
Sprang 13 km i går. Tungt. Borde vilat. Bestämde mig för att vila någon dag (en). Efter någon timme hemma sa mitt muskelfäst mellan hamstring och rumpa ifrån. ONT!
 
I dag åxå ont. Inser att det inte blir någon löpning i denna vecka i alla fall. Suck!!!
 
Gillar inte läget, men accepterar det.
 
Sitter på taggig boll och övar openwater simning istället..jaja
Till top