Dagen innan (16 juni) High Coast Ultra

Om mig, Race Report, Tävlingar, Uppladdning / Permalink / 0
Mamma hämtade upp mig hemma klockan 9 och vi satte oss i bilen för färden upp till Härnösand. Borde sova i bilen, men jag hade inte ro att riktigt slappna av - sist jag och Mamma åkte på loppresa fick hon en stroke (se race report från Ultravasan 2015) och det blev rätt dramatiskt med nära att köta av vägen och ambulans ....
 
En liten stund slumrade jag i alla fall...
 
Väl framme på hotellet körde jag ut mamma på stan och försökte sova några timmar. Med ett lopp som startar klockan 00:00 kände jag att några timmars sömn nog skulle vara bra att ha med sig i bagaget. Somnade faktiskt och sov någon timme.
 
Sen var det bara att klä på sig, packa löparrygga, dubbelkolla drop-bags och gå på toaletten, äta, gå på toaletten....
 
Dressad, förebyggande tejpad och intagande kall risgrynsgröt från tuben. Funkar och är superb uppladdning. Det är sedan gammalt.
 
Mamma var sedan lite osäker på var de olika kontrollpunkterna var längs banan så vi bestämde oss för att åka och reka lite innan hon släppte av mig vid Hotell Höga kusten varifrån bussen till start skulle gå kl 21:15 och där jag sedan skulle gå i mål på lördagkvällen.
 
Väl på bussen försökte jag slappna av och vila - gick förvånadsvärt bra...
 
Framme i Örnsköldsvik fick jag äntligen träffa Jenny, Anna och Anna - tre av de ytterligare 5 medlemmarna från Team Rosa (vi som hängde och sprang på träningslägret med Pace on Earth i höstas). Så jädrans kul att se dem igen.
 
Rätt snabbt blev det Race genomomgång. Hela loppet går längs Höga kusten leden och därför igenom ett antal naturreservat. Muntra miner och skratt hördes när vi fick ta del av informationen att vi inte fick hugga ner träd, elda eller bära med oss sten därifrån...
Team Rosa lyssnar uppmärksamt och lovar att plocka ur fjärlislhov, yxa och såg ur väskorna.
 
Och ännu snabbare blev det sedan dags att gå till starten för att få se om nedlagd träning skulle ta kroppen och knoppen 13 mil på den krävande banan.....
 
Hela Team Rosa laddade och klara för att gå till starten
Jag, Anna, Anna och Jenny

Vad man gör inför ett lopp som man inte gör annars...

Om mig, Tävlingar, Uppladdning / Permalink / 1
Inför lopp, speciellt långa lopp, så påbörjas en tid med ett beteende som jag vanligtvis inte har
 
  • Jag blir nördigt intresserad av väder. Just nu bevakar jag minst tre vädersiter för alla tänkbara orter mellan Örnsköldsvik och Härnösand. Jag vill inte ha ihållande regn - alla andra väder är ok. Men jag vill inte vara blöt i 20 h. Alltså går jag in på SMHI, YR och Klart 2-10ggr om dagen. Minst.
  • Jag bajsar mycket. I vanliga fall inträder detta fenomen samm dag som loppet är. Nu inträdde det redan i måndags. När jag gick in i loppbubblan av planering och packning började toalettbesöken. Fem gånger om dagen verkar vara veckans normal.
  • Jag känner efter. Visst är hälsenan öm. Och Vaden. Och vad är det som känns under foten? Höftböjjaren är öm. Kliar inte halsen?
  • Jag sover inte fast planen är att sova. Ambitionen också. Jag ligger tom i sängen. Men tankarna snurrar och jag somnar inte fast jag borde vara trött. okej - detta sker rätt pfta i vardagen åxå...men då är jag trött...
  • Jag är stundtals extremt lättirriterad. Kan hända att om du frågar familjen att det är mitt standardbeteende...men nu stänger jag stundtals in mif i bubblan. Och jag blir extremt störd när någon annan kommer in och då inte vill mig något som har med loppet att göra. Höftböjjaren stör och gör detta 7000 ggr värre.

Inför HCU17 - vänster ljumske

Om mig, Tävlingar, Uppladdning / Permalink / 1
Jag är inte alls nöjd med det beteende som min vänstra ljumske och höftböjjare har nu. Inte alla snöjd!
Tycker att vårt samarbetsklimat nu är rätt frostigt.
 
Första var jag lite öm. Vi kom överens om nerdragning av träning. Höftböjjaren sa ok och blev bättre. Sen ändrade hon sig och började trilskas igen. Jag försökte vara tillmötesgående och massera och stretcha. Och Höftböjjaren blev riktigt bra...men så igår utan anledning surade hon till igen. Mer än tidigare dessutom. Jag hade inte ens gjort något....i alla fall inget vi inte kommit överens om.
Höftböjjaren var kort, stel och allmänt grining och jäkligt öm.
 
Jag ägnade en stor del av kvällen åt att stretcha och lika mycket tid åt massage. Tog en antiinflammatirisk tablett åxå. Höftböjjaren ändrade beteende ganska fort, speciellt när jag utlovade proffesionell behandling under nästkommande dag.
 
Nu känns det som om vårt samarbetsklimat är lite bättre, men jag lär inte chansa nu - här gäller det att fortsätta med stretch, massage och vila och en liten tablett fram till Raceday. Jag lägger mig platt för Höftböjjaren och gör allt jag kan för ett bra samverkansklimat.
 
Hoppa Höftböjjaren bara kommer ihåg våran överenskommelse om långrace på lördag...och han hon inte straffar mig för hårt sen...
Till top