Längtar ut i skogen - gärna med nummerlapp

Om mig, Post race / Permalink / 0
Årets alla lopp är över. Och jag känner stor sorg. Vill springa mer. Längre. NU!!!
 
Visst finsn det potentiella terränglopp kvar i år - men de ligger allihopa så till att jag precis bara timmarna innan kommer hem från antingen en jobbrealterad flerdagars resa eller familjesemstern till Egypten.
 
Men jag vill mer, jag vill springa trail. Långt. Drömmer om olika leder och många mil på gula höslöv, längs disiga stigar...
 
Ser dock ett ljus i mörkret. Löparklubben (som jag kankse går med i....med det tarvar ett eget inlägg...) bjuder till ultralöpning i mitten av november och jag hoppas att jag kan vara med dem och njuta 50 k runt skogarna i Västerås.
 
 
 

Racereport Lidingö 30K

Race Report, Tävlingar / Permalink / 0
Bestämde mig så sent som dagen innan att jag skulle springa. Jag har enligt boken gjort det mesta fel inför detta lopp. Sprungit ett hårt och långt pass veckan innan, haft magproblem, ont i benen, ätit skräpmat...
 
Men i och med att magen skärpte till sig så kände jag att det skulle bli kul att se hur kroppen ragerade...
 
Innan var jag lugn och glad - blev nervös först precis innan start. Det som var mest jobbigt var att jag inte visste om jag hade fått ur mig all onödig barlast i en blå holk innan loppet (det visade det sig att jag hade...  ;)
 
Bajjamajjekö....
 

Lidingö bjöd på ett hejjdundrade höstväder. Klarblå himmel, sol och värme...men en hel del blåst - men å andra sidan går loppet i skogen så vinden störde inte alls.
 
Sprang med exakt samma utrustning som på BRR förra veckan minus keps plus solglajor.
 
Petade i mig en gel var femte kilometer och toppade med en extra mot slutet, Brorsan hade tipsat mig om att sno åt mig lite saltgurka och tugga lite på den och spotta ut och slänga ner en annan i sportbhn till senare (den glömde jag och det trillade ut en mycket platt och mycket varm liten gurka i duschen...). Kände att det var hur lungt som helst på energifronten.
Högg en mugg vatten på alla vätskekontroller utom en på mitten - drack en eller två munnar och slängde resten. Undantaget var sista stationen då jag faktiskt drog i mig nästan hela muggen - inga risker inför sista 5...
 
Det gick trögt, benen var tjuriga från start och efter 2 km hade jag ont i höger baksida, efter någon ytterligare även i vänster baksida och snart följde även vaderna deras exempel. Magen högg vid milen ungefär, men måste ha kommit av sig av att benen bråkade så den slutade hugga.
Det gjorde aldrig riktigt ont eller blev eller kändes värre i uppförsbackarna så jag körde på. Men jag kände inte heller att jag hade stuns i benen att trycka på det lilla extra heller...Gick faktiskt lite där det var som brantast i de tre sista backarna (Grönsta gärde, Aborrbacken, Karins backe) för att spara benen, inte dra på mig för mycket mjölksyra - å andra sidan gick jag fortare än de som sprang så där förlorade jag nog ingen tid...ja inte mycket i alla fall för egentligen är jag rätt stark i backarna men vågade inte riktigt idag.
 
 Första backen på sista milen
 
Hade ändå ett ganska bra flyt i löpningen trots en enorm trängsel. Startgrupp 2 var inte lättare än 3 som jag hade förra året. Behövde inte gå i början men kunde inte heller under någon del av loppet springa obehindrat. Jag sprang om nästa 1200 personer under loppet varav över 200 sista 5 km. Min klocka visade över 400 m längre och det låter inte alls konstigt med tanke på mitt sicksackande...
På slutet blev jag nästan lite yrslig - men det är aldrig ngt problem så länge jag inte pressar hårdare då, det visar bara att jag ligger nära gränsen som sig bör.
 
Vågade inte titta på klockan efter 15 km, som jag passerade straxt under 1:15. Jag visste att jag kunde klara 2:30, men att det skulle vara på håret.
De fem kilometrarna mellan 15 och 20 km är rätt tuffa men sista milen egentligen lättare än man tror (tack Staffan för denna sanning) och jag hade en ganska skön känsla i kroppen, främst för att jag flöt om så många tror jag för om jag jämför med förra årets 2:33-nåntingresultat så sprang jag lite snabbare då.
 
Blev besviken när jag kom in i mål och såg att jag missat  sub 2:30 - även om det var ganska väntat. Man springer inte ett 32km lopp veckan innan ostraffat. Men kände samtidigt att jag var supernöjd med att ha persat med dryga minuten och med att ha levererat två så bra lopp med bara 6 dagars mellanrum.
 
Fångades på bild minuterna efter målgång och innan jag fått silvermedaljen
 
Hade sjukt ont i baksida lår, vader, höfter, rumpa efteråt. Nu behöver benen lite vila och omsorg. Tack snälla benen för en rolig vecka med två fantastiska lopp.
 
 Resultatet
 

Träffade bekanta både före och efter - väldans trevligt.
 
Men nästa år blir det inget Lidingö - då blir det en längre variant av BRR50miles om Ultravasan90 inte sugit musten ur mig totalt.
Till top