Mellanläge

Om mig, Träning / Permalink / 0
Med löpningen är det lugnt i livet är det stressigt. Med löpning blir det lite när livet är lite för mycket. Så är det ibland och så blir det ibland. Så mycket trevligare och mer uppskattat en mil på lunchen i sprakande höstlöv blir då.

Lyssna på mig, snälla! Nähä...men det borde du ha gjort....

Om mig / Permalink / 1
Jag vet ju att man ska lyssna på kroppen. Jag är ibland duktig på det, men ibland rätt usel....Och ibland lyssnar jag, tolkar, förstår, men luras iväg åt motsatt håll i alla fall. Ibland är det jag som luras och ibland akn jag bara inte motså ett par bedjande ögon, en rolig upplevelse eller ett fint väder....
 
Just den här gången hade nog alla skrikigt högt men jag rusade för snabbt för att höra och när jag hörde blev jag övertalad av bedjande ögon...
 
Efter en tuff träningshelg så vilade jag en liten dag men drog sedan iväg med dubbelpass på tisdagen. Trött, trött, trööt på kvällspasset med bens som inte riktigt ville men med ett huvud som sprallade av löparlycka. Onsdag borde ha vilats men föll för dotterna bedjande ögon....och med mycket trötta och slitna ben borde jag ju ha tagit det lugnt, mycket lugnt...men drogs med och skuttade omkring i trappen ystrare än ungarna. PANG sa det och låret höll inte.... (mer om det i det länkade inlägget ovan).
 
Tog det lugn sen...träningsmässigt...var ju tvingad till det...eller typ i alla fall för simma och cykla MTB kunde jag ju.
 
Runt omkring meig pågick livet med jobbresor, barnens aktiviteter, kalas och allmänt bara på gränsen till vad jag mäktar med. Jag känner hur humöret och tålamodet hela tiden låg och balanserade mellan att jag var uthärdlig att vara med och att bli monstermamman... Tyvärr kom monstermamman fram väl ofta... Jag var så otrevlig att inte ens jag ville vara med mig.
 
Någon stans här bestämde jag mig för ett DNS på SUM den 10 oktober. Och jisses vad väl för i förra veckan började jag må riktigt dåligt. Trött, trött, trött och illamående och ont i magen....
Under måndagens besök hos Ortus Friskvård (se länk i detta inlägg) så kände jag att jag inte pallade ritkigt, det gjorde jätteont, mer än vanligt, och sen sa kroppen att nu fick det vara nog. Sen började jag frysa också.
Under måndagen och tisdagen började magen bråka mer och benen blev tyngre och tyngre. Det visade sig vara magkatarr...medicin! Eftersom jag var på jobbresa passade jag på att göra det till träningsresa också...eftersom jag ändå inte mådde något bra så att jag orkade umgås med andra. Magen gjorde dessutom att jag ahde svårt att äta så energinivåerna blev....sådär... Och då är dte ju väldigt lämpligt med två pass om dagen....för att jag betsämt det...
 
Men efter någon dag med en magkatarr på tillbakagång kände jag att även benen började svara......skööööönt. Äntligen och istället för SUM blev det en "sväng" med Westeros Trail Runnig Society (11 km och 1000 hm samt 2 mil transportMTB). Här mådde i alla fall psyket bra. Härligt sällskap i rolig miljö, göra det jag älskar och känna att trots att jag var lite ur slag så var jag stark.
 
Vad lär man sig av ovanstående. GÖR INTE SÅ HÄR! Det blir inte så bra och det tar bara längre tid. Nu stundar nya jobbresor och lite andra aktiviterer som för med sig att löpdosen kommer att kraftigt minksas ett tag...nog bra! :)
 
Tungt i Jönköping med vy-leverans (uppåner dock men bilden vägrara att vända sig...)
 
Härlig löpning med WTRS (bild snodd drån deras FB-sida)

Ödets ironi

Komplementträning, Om mig, Skador / Permalink / 0
Hade en riktigt tuff träningshelg där jag förrutom långpass löpning på lördagmorgonen och 3,5 mil MTB på söndagmorgonenäven under en friidrottstränarutbildning under helgen tränade saker jag aldrig gör annars. Sprint, häck, hopp, kast. Det blev ytterligare 2+2 timmar på lördagen och sedan lika mycket på söndagen. Sliten var bara förnamnet.
 
Vila på måndagen och sedan en tisdag med lunchpass-backe och sedan ett terrängpass på kvällen. Totalt 16 km. Nu hette jag Sliten i efternamn också. Ordinerade mig vila och vinprovning på onsdagen.  
Men....
 
Det blev totalt 2h cykel uppdelat på fyra pass och löpträning med friidrottsungarna. Cyklingen var väl en sak men det var inte klikt att falla för dotterns hundögon denna gång.  Kände mig enormt svag och trög och itan punch under löpningen. Nedtränad sa Bill, tröttränad var ordet sa Bull. 
Efter någon kilometer körde vi hopp i trapp. Och så svarade benen igen. Det var kul och jag spänstade på... Till sista vändan jämfota hopp nerför med djupa benböj och explosivt upphopp... vänsterlåret krampade till på både höger och vänster framsida. Det kändes som något gick sönder. Staplade mig fram som en sned anka. Insåg att om inte förr så försvann möjligheterna till att kunna göra ett vettigt SUM. Kändes skönt att beslutet redan var fattat och att inte detta blev det som skulle tvinga mig att göra en DNS. 
 
En dag senare känns låret som en MASSIV träningsvärk. Nivet en sån där som man kan få till följd av något riktigt tufft men där du hade flyt under själva utförandet. Låret är så muskelömt att jag nästan förväntar mig blåmärke. 
 
Nu blir det alternativträning resten av helgen och sedan bara lugn lugn löpning. Så får vi se hur låret känner för 12 km och 1200hm med WTRS under Hässlö Open den 10:e
Till top