Livspusslet - hur går det ihop?

Familj&vardag, Om mig, Träning / Permalink / 1
Jag har en äkta make, två barn i åldrarna 7 och 10 år, villa.
Den äkta maken har ett jobb som projektledare för stora och komplexa projekt.
Både 7-åringen och 10-åringen är aktiv inom tre sporter vardera. Och gilar att tävla inom sina sporter.
Den äkta maken vill hålla sig i någon typ av form och vill träna lite styrka, cykla lite MTB och springa någon gång i bland. Den äkta maken kryddar med att då och då vara bort en lång helg för t ex skidåkning
Jag har ett jobba som strateg på stadens ledningskontor och så gllar jag att springa, ganska mycket och långt.
 
Hur får jag ihop det? Hur kan en vecka se ut?
 
Måndag 18:e januari
Mannen ser till att barnen kommer till sina resp skolor. Jag är på jobbet vid sjutiden
Jag går från jobbet straxt innan kl 16 och är hemma straxt efter fyra. Barnen har gått hem till kompisar så jag kan skynda direkt hem istället. Byter om och tar en förlängd transportlöpning till styrelsemöte inom friidrottsklubben.
Mannen passar på att jobba över lite och hämtar upp dem vi sjutiden, på väg hem från jobbet.
Styrelsemötet slutar straxt efter sju, tar samma omväg hem. Jag får ihop totalt 13,5 km distanslöpning. Väl hemma duschar jag, kramar barn, plockar lite och går och lägger mkig straxt efter kl 22.
 
 
Tisdag 19:e januari
Jag ser till att barnen kommer till resp skola, det är mannen som hämtar barnen idag. 7-åringen har simhopp kl 17-18:15, mannen tar henne dit. 10-åringen har gymnastik kl 18-19:30, hon får skuts fram och tillbaka av kompisars föräldrar. Jag handlar på väg hem från jobbet. Lagar mat som står kvar på spisen för hemkommande hungrig familj. Byter om och går ut i gymmet (vi har lite gym i ett förråd) och kör bål och ben. Byter om igen och sticker ut och springer backe. Jag får ihop en halvtimme styrketräning och 6,5 kilometer löpning. Duschar, äter mat. Plockar lite, ser en stund på TV och går och lägger mig vid 22-tiden.
 
Onsdag 20:e januari
Mannen lämnar barn och jag hämtar dem. Sticker därför från jobbet straxt innan fyra. Lagar en blixtsnabb middag som får stå på spisen. Idag är det friidrottsträning fr 10-åringen och jag är tränare, får åka med en av de andra tränarna dit. Mannen, som är tränare för 7-åringens fotboll, tar med henne och en bunt av hennes kompisar till fotbollen. På friidrotten kör vi intervaller och styrka. Får ihop 60 min intesiv träning varav 5 km är löpning. Väl hemma är det duschning och matätning. Plockar lite, ser en stund på TV och går och lägger mig vid 22-tiden.
 
Torsdag 21 januari
Mannen lämnar barnen. Jag hämtar. Mannen åker till Alperna, kommer tillbaka sen söndag kväll. På jobbet utnyttjar jag friskvårdstimmen på lunchen och springer 11 km på Mälaren.
10-åringen har gymnsatik på kvällen, åker med kompisar fram och tillbaka. 7-åringen har simhopp kl 17-18:15. Jag passar på att simma drygt 60 minuter under tiden. Väl hemma lagar jag mat, utfodrar mig och barnen. Plockar lite, ser på Tv och kommer i säng vid halv elva ungefär.
 
Fredag 22 januari
Eftersom Mannen är och lever det ljuva livet lämnar och hämtar jag. Drar hem från jobbet vid 16-tiden. Hämtar barnen på fritids och handlar för helgen. Får hjälp av 10-åringen att preppa 7-åringen för kalas och leverera densamma på kalas. Jag drar ut på dryga milen terränglöpning. 10-åringen hämtar på kalas jag lagar mat. Vi softar i soffan.Jag förbereder matsäck för morgondagen. Kommer i säng vid elvatiden.
 
Lördag 23:e januari
Friidrottstävlingar hela lördagen. Vi är i haööen från 07:50-20:15. Pizza-middag och stupa i säng.
 
Söndag 24:e januari
Vi har betsämt träff med kompisar kl 10  och åker skridskor på Mälaren i 1,5 timme. Åker sedan hem till Mamma och äter. Barnen är kvar där och jag springer 21,5 km terräng. Hämtar barnen och åker hem. 10-åringen byter om till gymnastik och jag skjutsar henne och kompisar till gympan. Skjuts hem av kompis-förälder. Hem duscha, laga mat, äta. Ställa i ordnig mat som 10-åringen kan värma i micron när hon kommer hem. Åker med 7-åringen på simhopp. Hem äta, lite TV och sen i säng.
 
 
Med planering, support av Mamma, skjutsningsamsordning, vilja och prioritering så ger mig en alldelles vanlig januarivecka där jag vare sig tränar mer eller mindre än vanligt. Veckan slutade på nästan 70 kilometer och totalt nästan 10 timmars träning.
 
Det går om man vill!
och jag vill!!!
 

Om prestation, personlighet, mål och det svåra med balans. Utmaningarna...

Komplementträning, Om mig, Träning / Permalink / 2
Jag är en ambitiös person. Jag gillar att prestera, ställer höga krav på mig och sätter höga mål. Inte mål som är omöjliga att nå, men som är rejält utmanande. Mål som jag vet att jag kan nå, men som kommer att kräva mycket av mig för att nå.... och så är jag en tävlingsmänniska....
 
Detta är en fantastisk egenskap. Om den används rätt. Jag presterar, kommer framåt, når mål.
Det är också en egenskap som gör att jag ibland glömmer bort det djupare "varföret".
 
Detta har bl a inneburit att jag på relativt kort tid lärde mig att crawla och lärde mig att göra det hyfsat bra. Det var min komplementsträning och jag trivdes bra och kände mig lite hög av att jag som 37-åring lärde mig något helt nytt. Tre år senare har jag tagit en obestämt lång paus - jag började jämföra mig själv med dem som faktiskt hade simtränat som unga, tränade simning flera gånger i veckan, de som tränade till triathlon...jag började känna press som jag inte kunna leva upp till, jag ville vara någonstans som jag inte klarade av med den insats jag var beredd att lägga på simningen....och simningen blev inte rolig....Jag klarade inte längre av att bara v ara där. Jag simmar lite ibland, kanske på sin höjd en gång i månaden...men själv. Då är det roligt - finns ingen där att jämföra mig med. Jag kan känna mig duktig...för att jag är det...och jag kan känna att det är good enough.
 
Detta för mig innebär att jag under 2015 har tagit mig till en nivå i löpningen som jag inte hade en aning om att jag kunde... Jag tar reda på vad jag borde kunna klara av, lägger upp träningen därefter och försöker ta hand om mig emelanåt så att kroppen håller. Ju längre lopp och ju svårare förutsättningar under loppet (väder och traumatiska händelser) dessto mindre press kände jag på mig själv att prestera på loppen och så har det gått bättre än jag vågat drömma. Nu är det 2016...jag vet vad jag kan...vad jag gjort...och jag gör det gärna igen. 
 
2016 är en utmaning just därför...Jag måste komma ihåg att jag löper för njutningen och upplevelsen, för den personliga utmaningen. Löpningen är min ventil och min njutning...inte det som ska lägga mer krav på axlarna. Visst, alla pass är inte kul...men en del pass måste göras för att det ska vara njutningsfullt att ta sig an utmaningarna.
 
Januari och februari är inte ultimata kul-löpningsmånader...även om jag kan finna sadistisk njutning i det riktigt jävliga. Kylan, mörkret, snön ger krydda...men ger även motstånd. Det går inte fort att byta om när alla sjuttioelva lager kläder ska på, först fryser man, sen svettas man. Så stannar man och tar ett kort med et vacka januariljuset och det blir det kallt igen, Telefonen dör av kylan. Sjuk blev jag och luftrören tog stryk. Fort går det inte att springa när rörelsen hindras av kläder och andningen av mask (som jag blev tvungen att köpa för att skydda mina efter-flunsa sköra luftrör). Men ändå njuter jag...oftast. Försöker att nu ställa lite mildare krav på mig själv ang veckodistans...att få vara lite mer spontan. Att kanske springa ett kortare pass än planerat och i stället träna styrka innan. Satsa på intervallerna med friidrottsungarna istället för att mesa då och sedan springa 15 km efter träningen. Att skippa 13 kilometer löpning för att istället simma en timme när yngsta är på simhopp....
Försöker att ta det lite på kul nu, att vara lite spontan, att vara lite flexibel, att göra lite annat. Men det är tufft mentalt - tänk om löpningen blir lidande...fast jag vet också att det nog är  tvärtom...jag kommer att ha igen det i april....Jag kommer att vara grym och i grym form 2016....
 
 
 
 

Namnbyte

Om mig / Permalink / 0
Ibland ger det sig så enkelt. Med stor hjälp från Staffan och Malin så blev bloggens "nya" namn en självklarhet. från och med nu heter bloggen Life of running
Så givet och så självklart att jag inte såg det själv.
 
Hur ofta jag kommer att skriva vet jag inte, men bloggen får vara kvar ett tag till i alla fall.
 
Hen  en bra helg! Själv ska jag försöka träna lite - inte lätt när kylan är bister och luftrören känsliga efter flunsan (värmeväxlarmask beställd men kommer dumt nog inte förän på måndag...)
Till top