Bergamo, Italien
Jag hade en dröm innan jag åkte till Bergamo, en dröm och en fantasi om morgonlöpning i bergen. Det blöev inte alls så som jag tänkt mig, men bra ändå. Och om jag kommer hit någon mer gång, löpnigens och MTB-cyklingens mecka, och då med mer tid för löpning då kommer det att bli som i drömmen.
Åkte till Bergamo med hela familjen. Och mannens syters familj. Och svärföräldrarna. Med andra ord var tiden för löpning begränsad till tidiga mornar.
Väderprognosen för Bergamo var regn, regn och åter regn och lite åska - precis som i övriga centraleuropa. Vi hade dock en väldans tur. Bara någar droppar på förmiddagen första dagen och några på andra och inga på den tredje. Men visst regnade det, men vi lyckade tajma regnet till lunchen och tidiga mornar... och fick en hel del sol och fantastiskt väder.
Dag 1
Första morgonen vaknade jag före klockan av ett otroligt regn som slog mot tak och fönster. Bara att inse att i det vädret blir det ingen löpning - en papperskarta eller en telefon för att veta var jag ska ta vägen bland alla gränder soch små slgriga gator skulle aldrig klara sig... Efter en timme tog dock löparsuget över...och jag inbillade miog att det regnade lite mindre...och jag stack ut ändå. Det blev en kort, blöt och backig runda med belöning i form av en magisk utsikt.
Jag var totalt dyngsur när jag kom tillbaka en halvtimme och 5 km senare. Löprundan bestos av 2,5 kilometer upp och lika långt ner. Bra backrträning!
Resten av adgen blev vandring i gamla staden och en tur upp till borgen (som jag sprang upp till på morgonen) och unde lunchen drog regnet bort och efetrmiddagen bjöd på blå himmele och energigivande sol.
Dag 2
Dagen efter försov jag mig. Had eglömt att ställa klockan och väckte av äkta mannen som undrade om jag skulle ut och springa...Om jag skulle!? Jag för upp emn en väldig fart och jag var uteanför hotellet innan jag dragit upp brallorna...typ. Jag hade dagen innan spanat in något som skulle kunna vara trail...det visade sig vara en 5 kilometer lång asfalterad gång och cykel väg mellan...jag ingenting. Men rundan blev fin och bjöds återigen på rejält med backar.
Lycklig kom jag hem 11 kilometer senare där jag trots rejaäla stigningar lyckade snitta under 5 minuter per kilometer.
Under dagen åkte vi på en utflykt till en avlägsen bergsby, Selvino. Den är så avlägsen och ligger så brant upp i bergen att de rekomwenderar att ta linbanan dit. Från linbanan skymtade jag en stig nerför berget. Jag fick något drömst i blicken och kunder inte låta bli att gå in på mapmyrun.se och se om jag skulle hitta slingan där. Det gjorde jag. när vi alla skulle ner igen öppnade sig möjligheten att jag kunde springa ner. Jag hade vanliga shorts, sandaler och en ärmlös toppp...men va fan...den här möjligheten komme rinte åter...så jag sprang...och som jag sprang...lyckan bubblade i kroppen och jag var ett enda stort lyckligt stiglöparleende.
Små platser för en spontan bön fanns lite överallt på vägen ner
Gott vatten
Härlig stig med djungelkänsla
Det är inte utrustningen som gör löparen, sandaler är helt ok att springa i. och så får man knna sig lite som "born to run"
Rätt tekniskt på sina ställen
Jag kom ner efter 5,5 kilomtere ren nerförsbackelöningslycka. Denna löpning gjorde hela resan...jag hade en härligt nöjd käsnla i kroppen. Själen var lycklig!
Dag 3
Den tredje morgonen lyckade sjag ställa klockan rätt och vaknade upp till ett mer än inbjudande väder. Jag ahde sett ut ett nytt håll att springa åt....och det var nu jag fann dem...alla vandringslederna. Noga uppmärkta med skyltar, distans och markeringar. Han bara pröva några kilometer innan jag insåg att jag måste börja att ta mig hemmåt. Stigarna var så lummig och djungellika att min Garmin inte alls hängde med. Körde samtidigt på mapmyrun för att få se sedan var jag egentligen hade sprungit. På stigarna var det inte spår av några andra fötter än mina egna, men av en hel del MTB-däck. Vi hade sett dem dagen innan - lyckliga och skitiga - och undrat var i hela friden som de cyklat...Nu viste jag... På vägen tillbaka gjorde jag fynd nummer två. Jag hittade de gamla vägarna mellan byarna ovanför gamla Bergamo och mellan gamla och nya Bergamo; smala, stenlagda gånga som växlade mellan väg och trapp. Magiskt, vackert och underbart!
En trappa jag bara var tvungen att köra i repris
Lyckligt leende kom jag tillbaka efter drygt 10 kuperade kilometer i allra hösgta grad varierande terräng.
Resten av dagen vandrade vi runt i Bergamo och jag lyckade sedan lura runt alla på mina nyfunna vägnar ppåt så att jag kunde njuta av de smala trapporna och gångvägrana en gång till.
Till Bergamo åker jag gärna igen! Men gärna då med mere tid för löpning och MTB.