Post Vertikal K
Natten gick bra och på morgonen så var benet bättre än jag hade trott men sämre än jag hoppats. Kunde i alla fall konstatera att det bara satt muskulärt och försökte mig på promenader och lite cykling för att få lite blodgenomströmning.
Efter ytterligare en dag kände jag ett litet hopp spira för att kanske, kanske kunna springa på lördagen. Jag utmanande mig själv med 5 timmar och 5 mil MTB (1 timme och 2 mil för att ta mig in till Åre och sedan 4 timmar, 3 mil och dryga 1000 hm på skutan). Hela jag kände mig levande och ju längre jag höll på desto bättre kändes benet.
På fredagen testsprang jag benet i ca 2 kilometer. Benet … kändes… men jag bestämde mig i alla fall för att starta på morgondagens AXA Fjällmaraton och ta det som det kom. Att försöka njuta av fjällen utan tävlingshorn och kliva av när och om det inte kändes ok. Att inse att uppladdningen med förkylning, en vertikal kilometer, en vurpa och 5 h cykling inte är den optimala uppladdningen för att vara fräsch inför en fjällmara. En stor mental utmaning för mig. Men med Kerstin R som förebild och den inställning som hon hade i sitt senaste lopp skulle det kanske gå…
