Träningshelg - äntligen!

Om mig, Träning / Permalink / 0
Efter en hel vecka med halsont så var jag oveloaded med energi när helgen kom, dessutom var halsontete borta sedan fredagen.
Inledde lördagen med 24-25 kilometer trail på vacka etapp 7 och 8 på Bruksleden. Tog det ganska lugnt och bara njöt. Smolket i bägaren var att det gjorde ont i magen  där jag haft ont länge. Redan eftr åtta kilometer var det rätt påtagligt. Stannade för att rätta till ryggsäcken och kom knappt igång med löpningen igen efetrsom det gjorde ont. Bestämde mig för att skita i det och mot slutet av sträckan var det mycket bättre, smärtan hade istället letat sig ner i ljumsken. Men den smärtan är välbekant och jag vet att den beroro på stel höftböjjare och insida lår.
 
 
Energin pch lutsen var på topp. och eftersom inget annat var inplanerat under dagen tog jag ut min mTB på luftning. Sist jag var ut var i höstas.
I snöblandat regn gav jag mig ut. Ringrostig, men kalla fingrar och rötter som var överjävligt hala. Jag pendlade mellan "juag brukar ju vara rätt bra på det här" "jag ger upp, jag går" "nä nu vänder jag" "shit vad kul"
Den sista vann och efter nästan två timmar var jag hemma igen. Rundan tog minst 20 minutrer mer än den brukar men roligt hade jag. Lite blodvite, men det är rätt coolt det med...
 
 
Hade från början tänkt att springa med Westeros Trail Running Society ute på Ängsön, men fick bestämma om på ghrun av annan motgontodig familjelogistiki. Men hörde efteråt att Rodde som är supersäker på föttrena ute på stigarna trampat så pass snett att det blivit både fraktur och ligamentsskador. Fick en tankeställare, jag som springer själv i skogen så ofta....jag måste lägga ner åtminstone en elastiskt binda och inte slarva med att strunta i att ta ryggan med mig....
 
På söndagen hade jag hand om 2 friidrottsträningar och fick ihop 8 km på egen hand. Stela ben med träningsvärk efter gårdagens MTB. När jag drog i väg till det första friidrottspasset hade jag märkbart on i magen, men det släppte. Och senasre under dagen och på kvällen kände jag nästan ingenting. Vänder det nu?
 
Till top