Race report och post race
Igår var det säsongspremiär. Munkastigen trail run stod på dagordningen. 44 km mestadels i skogen på olika grad av teknisk stig mellan Olshammar och Laxå
Jag hade det i särklass bästa sällskapet dit. Åkte med tre härliga klubbisar från Västerås LK. Det är bara med andra älskare av långdistans man kan nörda ner sig i skor, stig, magproblem och annat som utmärker ett liv löpandes på stig.
Väl framme i Laxå gällde toalettbesök, bestämma sig för om det var kortärmat eller långärmat som gällde och intag av lite bananer och mackor. Jag tror jag hann med minst tre toabesök. I Laxå träffade vi ytterligare tre VLKare, bland annat Åsa och Senad (som sen gick och vann lagtävlingen, stort grattis!!!). Och så var det ju det där med långärmat/ kortärmat. Jag hade bestämt mig för kortärmat....men plockade med mig en långärmad på bussen som skulle ta oss till Olshammar.
På bussen. Glad och förväntansfull.
På bussen bestämde jag mig för en tunn långärmad. Och vantar. Ock keps. (på benen långa strumpor och korta tights.
Framme i Olshammar var det att rusa till toaletten igen. Min mage skötte sig och efter två toabesök så visste jag att jag inte skulle behöva besöka skogen. För det skulle vara helt osannolikt efter 7 besök...
Klassisk toakö i Olshammar. Nu glad och nödig.
I Olsahammar knöts skor och taktiksnackades om upplägg. Hur kuperad var första milen egentligen. Och hur tråkig är grusvägen på slutet. Och exakt hur fin är stigen där emellan och skulle man hinna och orka njuta av den?
Kl 11 gick starten och jag drog i väg i ca 5.00 tempo. Det var ganska tufft för banan gick uppför med inlsag av lite korta branta backar. Vi skulle följa oranga markeringar och Munkastigen skyltar.
Munkastigen
Fick lite ont i huvudet och tog en av mina salttabletter. Vid 15 km var jag varm i kroppen och jag flöt fram på stigen. Mitt bilsällskap hade dragit på före mig men två skymtade jag då och då och kom ifatt vid 20 km....men där fick jag en svacka och fick släppa dem några hundra meter framför mig. Jag hamnade som i så många lopp tidigare i ett tempo där jag tuggar på fint men ett tempo jag verkar vara ensam om...så jag sprang helt själv i drygt 30 av de 44 kilometrarna. Jag och mina tankar. Jag hamnade ganska ifta på Ultravasan...speciellt när det var tungt - hur i ... skulle jag orka 90 kilometer när detta var tungt. Hade det lite jobbigt bitvis mellan 20 och 34 kilometer. Det var även den vackraste delen. Lite synd att jag inte hann elelr orkade njuta mer av den. Överlag var stigarna supermysiga med inlsag av lite tekniska partier, överlag torrt men med inslag av lite myr och bblöthål. Perfekt helt enkelt.
Stigen
Ibland kännde jag mig lätt och stark för att nästa gång falla ner där det kändes tungt. Men jag kände att trots känlsan hade jag ett lätt steg och en bra hållning. Vid dryga 25 kilometer kom jag fatt de två VLKarena jag tidigare hade slätt framför mig - nu rann jag förbi. Stark.
Vid 30 kilometer sa knät "Hej, hej här är jag". Löparknä-varning red-alert och jag blev orolig, väldigt orolig och jag sprang omkring och kände efter hela tiden. Visste att vid 34 kilometer väntade grusväg - såg fram emot den.... Skulle underlätta för knät hoppades jag.
Men när den kom...den var inte så kul (men gillades av knät)...men omgivningarn dessto finare. Kom ifatt och sprang om en man från Nora Långlöparklubb. Kändes helt okej. Han verkade dessutom rejält sliten, men hej vad han bet sig fast i rygen på mig och sprang om ibland. Jag matade på i bra tempo, bara straxt över 5.00 tempo.
Sen bytte grusvägen skpnad, någon hade lassat på tonvis med lösgrus....slirigt och svararde dåligt, tempot sjönk lite men nu var det å andra sidan inte långt kvar. Jag och Långlöparen sprang nu axel mot axel och fortsatte med det när vi kom in på de sista 4 kilometrarna som gick på löparspåret. Där växlade jag upp till 4:30 tempo. Men herregud skulle uppförsbacken i detta spår aldrig ge sig, men backarna var min vän och här fick jag valuta för all backträning och Långlöparen fick se sig avhängd. Och sen när det lutade ner....då var jag drottning. Och dessa sista 10 kilometer är jag absolut stoltast över. Att jag orkade snitta den sista milen under 50 minuter.
Väl i mål visade det sig att jag kom 5:a. Mycket nöjd med dagens prestation av att avverka 44 km på 4:01:17. Snubblande nära att spräcka 4-timmarsgränsen, men jag kunde inte känna mig missnöjd - jag hade sprungit så fort som huvud och ben tillät. Skitnöjd faktiskt.
Glad, stolt och aningens trött
Bilresan hem var lika härlig som bilresan dit, Nu kunde vi prata av oss kring loppet och skona de där hemma med alla de där detaljerna som de inte är ett dugg intresserade av men som man så gärna vill berätta om.
Väl hemma tog dagen ut sin rätt. Jag var sjukt trött. Men i övrigt relativt fräsch. Resultatet av löpningen visade sig i en liiiiten blåsa och en blå nagel. Och så känningen i knät som gjorde mig lite öm. Hade tejpat knät under loppet - och jag tror att det hjälpte - i alla fall i mitt huvud.
Dagen efter
Väldigt fräsch. Oförskämt fräsch. Och pigg. Aningens träningsvärk, men inte mycket. Körde faktiskt lite styrka av ben och rygg (blev trött i ryggslutet under loppet och började misstänka att jag nog är svagare i högerbenet som orsakar mina problem...), nu blir det fokus på ben och rygg framöver. Och peppad för nästa lopp, Jättelångt 13 juni. Spänner bågen och trappar upp till 68 kilometer. Undrar om jag klarar 7 timmar? Det beror på terrängen.
Grymt impad!! Sista 10 sub 50 otroligt bra!! Tror helt säkert att du fixar sub9 i Dalarna!! Bara knät håller!