Running make me feel less like I want to kill people

Familj&vardag, Om mig / Permalink / 1

Så är det. Löpning är mitt andningshål, min meditation. Jag vill springa långt, på en stig, i skogen, på ett berg, längs en strand. Se var vägen tar vägen. Ta reda på hur långt och länge mina ben vill bära mig framåt...

 

Att ägna sig åt ultralöpning är en egoistisk sport. Jag har varit på väg dit länge, nu är jag äntligen där, men bara precis i början.

 

Den här bloggen kommer att handla om hur jag får ihop livet med nästa stora mål - att i augusti 2015 springa 9 mil på 9 timmar. Ultravasan!

 

Mitt liv - förutom löpningen - består av en man, två döttrar, ett hus, en karriär och lite till.
Och mitt liv har hittills 39 år. Och just nu pågår det i Västerås. 

#1 - - Cina:

Åh...känner så väl igen mig på pricken i den överskriften! Kan inte löpträna just nu, först feber och sedan ett lopp som gav mig blånagel (fast mest svart) och två feta blåsor som jag nu torkar ut.
2 veckor utan 3-5 pass/vecka :(

Kör styrka o smidighet här hemma, men VAD är det mot att dra på sig skorna och njuta av skogen???

HIttade din blogg via en FB-grupp, Springande Tjejer, följer dig fr.o.m nu. Har väl en dröm om att fixa Ultra, vad det lider. Men just nu övar jag mest på att inte bli för deppig av att inte få kuta!

Keep Up the work!

Svar: Välkommen!och snart är du tbx i skogen!
Patrizia

Till top