Lite känslig och försiktig
Före HCU sprang jag bara. Mycket. Långt. så fort tillfälle gavs. Var medveten onoga med dryck och energi under träning för att det på tävling ska bli extra boost. Det har inte varit några som helst problem.
Fokus har skiftat nu - jag behöver bli snabbare. Jagar inte tid ch kilometer utan försöker inse att 8 km kan vara en helt okej runda. att 11 km intervaller gör mig tröttare än 36 kilometer jogg. Övar på att nöjja mig.
Samtidigt är jag mer känslig. Och med det kommer ängsligheten. Och stressen.Tänk om det är något. I alla fall...
Har blivit otroligt stressad av detta. Känner efter och känner efter. Tror inte att jag hade några av dessa känslor under mitt 24h EKG - men jag vet att det kom dagen efter. Tänk om jag var dum som inte tog 48h....
Får för mig att hjärtat krumbuktar sig då och då (men det inträffar bara när jag tänker på det och jag får någon minuts stressångest). Är mer törstig när jag springer och tror jag är mer känslig. Vågar inte längre sticka ut när det är varmt och/eller över 15 kilometer utan vätska. Tänk om...
Vågar inte utmana. Jga sprang gärna trippelpass förrut om tillfälle gavs. I går skippade jag pass tre som låg öppet framför mig
Något som är skillnad är att jag har svårt att stå på händer (mot en vägg alltså). Nu var det säkert ett halvår sen jag testade sist efetrsom jag slet av ett ledband i tummen och var gipsad å så...Men nu vill jag alltås bygga tillbaka styrka och rörlighet i handen och då är chins, stå på händer, armhävningar å sånt bra. När jag skulle stå på huvudet första gången var det som om allt blod rann dit. Fick små blodbristningar runt ögonen. Att kroppen inte kunde hantera det. Andra gången kändes det lika dant men jag avbröt tidigar av rädsla för bristningar igen. Testade nyss igen och kom på att det kan vara smart att andas åxå. Kändes bättre.Kändes till och med bra. kan kankse lägga bort den stressen ändå.
men tänk om....