Life of running

Vi är varje sommar i Åre i 10-14 dagar - i år blev det 14 underbara dagar. Och de senaste fyra åren har jag passat på att springa ett eller flera av Fjällmaratonveckans lopp och så var planen även i år. Föregående år har jag sprungit Maratondistansen och förra året även den vertikala kilometern. I år var planen annorlunda. Den vertikala kilometern skulle åteigen besegras och målet var att göra det udner timmen. Någon fulldistansmaraton stod däremot inte på schemat utan istället kvartsmaratondistansen på 13,5 km och 700 hm tillsammans med min 12-åriga dotter.

Till skillnad mot andra sommrar så hade vi inte heller så mycket atbeteti stugan inplanerat utan det fans tid för mer fritid....och jag gick fullständigt bananas på fjälllöpning. Fattade jag först efteråt...men mer om det sen i lopprapporterna.

 

Oklart hur många löpta kilometrar men vattenet var iskallt...

 

Hela vistelsen inleddes med att hela familjen sprang tur och retur Blåhammaren från Storulvån. Hela familjen inkluderar förutom min Man som aldrig sprungit i fjällen på detta vis eller dessa distanser även en 9-åring och en 12-årig dotter som sprungit som längts 8 respektive 11 kilometer. Detta var en tur på 25 kilometer. Jag var överlycklig och kände mig som en lycklig hundvalp och sprang lite framåtebax och åt sidorna åxå. De var fantastiska och vi sprang säkert 80% av sträckan och gick resten. Jag är oerhört imponerad av dem.

Redan dagen efter föll det sig så att jag fick chansen att reka banan för den vertikala kilometern. Upp tillsammans med 9-åringen. Av förklariga skäl var hon in te helt pigg i benen så det blev mest gång för henne och jag puttade henne i ryggen en del och sprang backintervaller fram och tillbaka till henne. När hon sen tog kabinen ner så sprang jag samma väg ner. Underbart att ännu en dag uppleva fjäll med min familj.

 

Om chansen kommer till fjällöpning så tar man den, visst? Mannen skulle cykla downhill (pga av min tumskada med avslitet ledband vid påsken så var detta inte ett alternativ för mig) och barnen spela minigolf. Jag tog chansen att springa vertikalen upp men i ett hårdare tempo. Vägen ner kombinerade jag led 215, 216 och 214. Vilket innebär att jag började med att springa ner mot baksidan och lillskutan för att sedan vika av och springa längs med höjdkurvorna ovanför ravinerna och till den mer vanlioga led 214 och ta den hela vägen ner. Led 216 hade jag aldrig sprungit förr. Den var oerhört vacker och ligger nu på min favoritlista.

 

 

Jag har aldrig sprungit runt hela Åreskutan. Led 211 var därför outforskad. Fjället kallade och dagen var möjlig att stjäla några timmar ur för fjälllöpning. Och vilken magisk dag. Inte solig, men varm och inget regn. Molnen hängde tunga runt om mig och gjorde hela löpningen till en magisk saga. Baksidan av skutan är något extra med sin orördhet och att jag där kunde vara ett med mig och fjällen utan att störas av andra männsikor (mer än någon enstaka gång). Healing! Jag var seg i benen och tog det därför lugnt. Kände dock de sista fem kilometrarna att nu skulle benen behöva vila lite. Uppförslöpning i alla ära, men nerförslöpningen hade slitit.

Om man nu inte tycker klyva ved är träning....

 

Blanktjärnsrundan (med plusmeny i Vålådalen). Mannen skulle cykla till pyramiderna, och eftersom MTB liksom downhill inte är ett alternatgiv för mig så tog jag tillfället i akt att springa den omtalande Blanktjärnsrundan.

Och den är precis så magisk som ryktet säger. Jga kunde såklart inte hålla mig till leden helt och hållet utan sprang och kikade till en och annan extra tjärn. Tung det medvetet lungt eftersom den vertikala kilometerna närmade sig.

 

Jo jag kan inte men var tvungen att testa lite...och kolla in om det fans en stig...Cyklade mest grusväg och det fungerade bra. Det var eentligen en vilodag med tanke på morgondagens tävling...men det gick sådär med vilat..

 

Racereport i eget inlägg... Men låt oss säga att det kanske är underbart att springa 10 mil och nästan 4000 hm i nfjällen veckan innan, men att jag inte är tränad för att kunna maxprestera efter det...

 

Recoveryrunda för mig och väcka benen på 12-årsdottern

 

Lekte i närområdet, testade tummen

 

Jag har aldrigg sprungit ner på baksidan av Åres baksida. Mot Huså. Upptäckarlusten och Åreskutan kallade. Jag hade dessutom hittat en gammal ledkarta från 2011 där det även fanns en led 219 som inte fannd med på de nyare ledkartorna. Beskrivnigen var; svår, teknisk, brant, bör bara vandras en klar och solig dag. Den här dagen var klar och solig....

Jag tog liften upp de första 300 hm och sprang sedan upp på toppen via led 214 för att sedan ta den vanliga led 217 ner mot Huså. Jag hittade den först inte men sen väntade några 100 meter klättring...okej om denna är lättare än 219... Det var klokt att ta det lungt - det var brant, jag var ensam och lederna på baksidan är inte så populära som de på framsidan eftersom de är mer svårtillgänliga. Efter den första branten var leden relativt flack och rent lutningsmässigt lättsprungen. Mina ben var lite trötta och underlaget tufft (i alla fall den dagen) så jag tog det lugnt. Kom ner till led 211 som gårruntskutan och sprang några kilometer medsom på den innan jag kom fram till led 219. In ga skyltar som nuppmuntrade till att följa leden men om man vet var den tar av så är ledmarkerinegn tydlig. Jag hade varit orolig för att den inte skulle vara underhållen och jag inte hitta den...men här var den. Den var brant, tekniskt och alldelles underbar. Jag blev så hårt förälskad. Det var bedövande vacker, lugnt och känslan var att det bara var jag och berget. Tog det oerhört lungt upp. Ville liksom inte att det skulle ta slut. Men rätt som det  var så skådade jag toppen igen. Och en massa människor. Från den fullstädiga sillheten till folksamling. Jag blev nästan lite förvirrad. Begav mig direkt ner igen på led 214 till Hummeln. Där tog jag ligten ner 100 hm för att skona benen lite innan jag promenerade ner resterande höjmeter till bilen. Magisk dag som liger som löparbomull i hjärtat. Har du möjlighet så ska du pröva led 219 - en order!

 

Ulvang Kvartsmaraton. Fantastisk upplevelse med min grymma unge. Men det får bli ett eget inlägg.