Life of running

 

Uppdelningen i startfållan är helt underbar och passar min humor perfekt. Fnissar fortfarande. Vilken startgrupp man skulle ställa sig definierades av skyltar med texten:

 

 

Spontant kände jag att det var den sistnämnda som var mitt mål men jag visste också att om simningen skulle fungera så var det skylt nummer två som var den realistiska. Så vi gick in i fållan som ett av de sista paren och ställde oss ganska nära skylten "Vi vill göra en  bra tid" . Vi hann inte stå länge innan starten gick och fältet rusade iväg. Och vilket tempo folk hade. Jag höll ner tempot något för att inte pulsen skulle vara i taket efter de första 1 000 metrarna löpning. Vi vadade ut i vattnet och började simma längs stranden. Det var fler än vi och ganska trångt. Så ser jag att vi blir omsprugna....det var alltså så pass trångt i vattnet att det gick fortare att vattenlöpa. Jag reste mig och började springa och sprang förbi A-K som hade lead i vattnet och började dra henne och snart var vi vid bryggan och den enda stege som tog oss alla upp. En bra köteknik inövad i otaliga liftköer visade sig vara perfekt att ha nu och vi kom upp relativt fort. På land stod de massor av folk som hejjade på oss - himla kul.Och jag hade överlevt den första simsträckan, det hade till och med känts bra. Jag log som en sol.

 

 

Mer löpning och sedan ner i vattnet igen. Nu var det mer riktig simning och det gick så himla bra igen. A-K navigerade rakt som en spik och jag hade bara att följa linans riktning. Det visade sig även att man har en enorm fördel att ligga i fötterna på den framför. Jag tog inte i mycket utam kunde glida med rätt  bra. A-K behövde inte dra mig. Känslan hos mig var enorm. Jag kunde, jag kan. Det var så roligt.

 

Nästa siming var den som jag hade gruvat mig för. 500 meter över till Gäddeholm. Men nu är nummerlappen på och det finns inte en massa tid för att fundera över ångets och panik. Stoppade undan de tankarna i ett hörn, gick i vattnet och började simma. Det var skönt att simma. Har aldrig någonsin simmat med så bra teknik. Mitt vattenläge (på grund av bra kläder) var exemplarisk och armbåge, handled och hand var i en rätt juste båge i mina armtag. Kunde riktigt känna att Startpallen-Lasse skulle ha varit rätt nöjd med mig. Innan jag knappt visste ordet av så var vi vid bryggan. Där stod mina bägge tjejer och hejjade - mitt hjärta blev alldelles varmt och glädjen över att de var där blandat med en enorm stolthet att jag klarat den långa simningen och dessutom gillat det...jag blev alldellels stor i bröstet. Så stolt över mig själv. Kände mig som Heman - jamesbondbrud-toppoftheworld i en enda stor blandning. Kunde inte hålla mig på bryggan utan var var tvungen att höjja armarna och bara ropa ut min glädje. Och att det inte var ett pålistrat leende syns på de kort jag fastnade på. Jag är ett stort leende hela tiden. På Gäddeholm var det loppets längsta löpning och vi sprang om rätt många par - även de som dragit förbi oss med långa fenor på vägen ut i motorbåtsfart (dem såg vi dock inte mer sen efter nästa simning - det går helt enkelt för fort med långa fenor för att det ska vara möjligt att ta ifatt det på löpningen sen). A-K kände igen många och visste vilka som var duktiga och presterat bra på andra tävlingar och vi låg bra med. Fantastiskt! Jag drog A-K i löpningen men här fick hon extra energi och jag fick säga till på "skarpen" att hon skulle ta det lugnt och låta mig dra henne - hon hade trots allt varit sjuk och det var en lång bit kvar.

 

 

Sen fortsatte simning och löpning att lösa av varandra. Några minnesvärda passager på loppet var...

...den obanade terrängen där jag tappade snittslarna och märkte att blöta badskor är sådär att springa i när det är stökigt. Och att till nästa gång jag och A-K kör swimrun (för det SKA vi) så ska jag lära henne "allt jag kan" och hon kommer att vara ett fullblodsproffs i terräng och nerförsbackar

...vass- och ler-passagen om ca 100 meter innan en simning. Där man bitvis kunde gå på vassen för att i nästa sekund sjuka ner till midjan i dyn. Härligt! Roligt! Guldkant på loppet.

...Björnöbacken upp där jag märkte att trots att vi var trötta och trots att jag drog så var vi starkast. Uppförsbackar är min hemmaplan och jag vet hur man gnetar på energieffektivt.

...simningen i ett lervatten som var så grumligt av lera att det mer kändes som att simma i en gyttjebassäng (fortfarande tre dagar efter loppet så petar jag lera ur öronen)

...att bli översimmad. Fensimmarna simmade fort och kanske tittade upp lite för sällan. Smack en paddel på vaden. Smack en simmare på ryggen. Smack en fena på kinden. Fick lite panik först men grejjade det med.

...den hur coola känslan som helst att komma springade, hoppa ner från en brygga, simma tilll nästa ö, ta sig upp på ön, springa över ön, hoppa ner i vattnet och simma till fastlandet. Blir det mer James Bond än så?

...att mina tjejer och min man och mina svärföräldrar stod på flera ställen och hejjade. Vilken energiboost!

...musikanterna (dragspel och fiol). Älska!

 

Det märktes att A-K blev trött - vi tappade såsmåningom lite fart i löpningen och jag fick dra allt mer. Inte konstigt med tanke på att hon nog egentligen fortfarande var förkyld - men å andra sidan var hon med tanke på förkylningen oväntat starkt. Jag trodde innan att vi skulle behöva gå men det häde aldrig. Men jag kände mig starkt och slet som en draghäst. Jag ville dra mig strå till att genomföra loppet så bra vi bara kunde och spara på A-Ks krafter til simningen.

 

 

Näst sista simningen blev lite stökig. Rak motvind lite från sidan och vågit. Men jag låg som en kork på vågorna. A-K simmade klockrent och vi klarade sträckan overkligt bra. Inget kunde stoppa oss nu.

 

Men så plötsligt var det den sista simningen och den sista löpsträckan. Och vi var i mål. Jag hade kunnat göra detta i några timmar till. Det var bara för roligt! A-K var den perfekta partnern. Vi kunde dela upp ansvaret. Vi känner varandra tillräckligt väl för att kunna vara raka och ärliga. Vi kan vara ödmjuka och säga när vi är trötta. Prestiglösa nog att låta den andra ta lead. Lika nog att ha lagom långa tävlingshorn och lika nog för att ha jäkligt roligt!

 

Resultatet på Västerås swimrun blev 2:33 h på 16-ich km löpning och 2,4-ich km simnng.

Plats 7 av 13 damlag och pats 44 av alla 92 startande lag.

Om jag får säga det själv rätt imponerande med tanke på att vi aldrig tränat tillsammans, förkylningar och nära noll simträning.

 

 

Tack Västerås swimrun för ett lika roligt som välarrangerat event!!! Vi ses på Meetup #5 för lite mer James Bond lekar!

 

 

Att träna på till nästa gång:

...obanand terräng. Min hemma-arena men A-Ks akilleshäl tillsammans med...

...nerförsbackar. A-K behöver lita på sig själv - hon kan!

...energieffektiv löpning. Märkte att A-K tappade löspteget när hon blev trött.

...simma. Mer än två pass öppet-vatten-simning krävs för att jag ska kunna ta lead om något skulle hända

...navigera i vattnet. Jag simmade i krokar trots att jag följde linan. Drar åt höger hela tiden...

...att andas åt bägge håll. Ska vara lättare att navigera då. Smart drag också om vågorna kommer åt det håll som man brukar andas åt - att kunna byta andningshåll då är avgörande.