Life of running

Jag vet ju att man ska lyssna på kroppen. Jag är ibland duktig på det, men ibland rätt usel....Och ibland lyssnar jag, tolkar, förstår, men luras iväg åt motsatt håll i alla fall. Ibland är det jag som luras och ibland akn jag bara inte motså ett par bedjande ögon, en rolig upplevelse eller ett fint väder....

 

Just den här gången hade nog alla skrikigt högt men jag rusade för snabbt för att höra och när jag hörde blev jag övertalad av bedjande ögon...

 

Efter en tuff träningshelg så vilade jag en liten dag men drog sedan iväg med dubbelpass på tisdagen. Trött, trött, trööt på kvällspasset med bens som inte riktigt ville men med ett huvud som sprallade av löparlycka. Onsdag borde ha vilats men föll för dotterna bedjande ögon....och med mycket trötta och slitna ben borde jag ju ha tagit det lugnt, mycket lugnt...men drogs med och skuttade omkring i trappen ystrare än ungarna. PANG sa det och låret höll inte.... (mer om det i det länkade inlägget ovan).

 

Tog det lugn sen...träningsmässigt...var ju tvingad till det...eller typ i alla fall för simma och cykla MTB kunde jag ju.

 

Runt omkring meig pågick livet med jobbresor, barnens aktiviteter, kalas och allmänt bara på gränsen till vad jag mäktar med. Jag känner hur humöret och tålamodet hela tiden låg och balanserade mellan att jag var uthärdlig att vara med och att bli monstermamman... Tyvärr kom monstermamman fram väl ofta... Jag var så otrevlig att inte ens jag ville vara med mig.

 

Någon stans här bestämde jag mig för ett DNS på SUM den 10 oktober. Och jisses vad väl för i förra veckan började jag må riktigt dåligt. Trött, trött, trött och illamående och ont i magen....

Under måndagens besök hos Ortus Friskvård (se länk i detta inlägg) så kände jag att jag inte pallade ritkigt, det gjorde jätteont, mer än vanligt, och sen sa kroppen att nu fick det vara nog. Sen började jag frysa också.

Under måndagen och tisdagen började magen bråka mer och benen blev tyngre och tyngre. Det visade sig vara magkatarr...medicin! Eftersom jag var på jobbresa passade jag på att göra det till träningsresa också...eftersom jag ändå inte mådde något bra så att jag orkade umgås med andra. Magen gjorde dessutom att jag ahde svårt att äta så energinivåerna blev....sådär... Och då är dte ju väldigt lämpligt med två pass om dagen....för att jag betsämt det...

 

Men efter någon dag med en magkatarr på tillbakagång kände jag att även benen började svara......skööööönt. Äntligen och istället för SUM blev det en "sväng" med Westeros Trail Runnig Society (11 km och 1000 hm samt 2 mil transportMTB). Här mådde i alla fall psyket bra. Härligt sällskap i rolig miljö, göra det jag älskar och känna att trots att jag var lite ur slag så var jag stark.

 

Vad lär man sig av ovanstående. GÖR INTE SÅ HÄR! Det blir inte så bra och det tar bara längre tid. Nu stundar nya jobbresor och lite andra aktiviterer som för med sig att löpdosen kommer att kraftigt minksas ett tag...nog bra! :)