Glädjefnatt
Januari-mars är inte de ånaderna som är allra allra enklast att vara långlöpare i. Det är ibland kallt, jätte kallt. Ibland blött från alla håll. Ganksa ofta halt. Blåsigt..med snöblandat regn... Mörkt..
Men så finns också den där passen som fyller med energi, guldkanten som gör att löpningen baar känns som lycka. I veckan som gick hade jag några riktigt bra pass...och då tänker jag inte på kvaliteten...att jag gjorde tänkta tider på intervaller och kilometer och sådant. Utan jag menar den mentala kvaliteten. Och veckan som gick fick jag inte mindre än 4 (av 7) magiska löppass av helt olika karaktär.
- Tisdagen bjöd på spontana backar i lugn fart. Stark känsla. Glad i sinnet.
- Onsdagen bjöd på snabba backar men inspirerande sällskap. Skrämde upp vinterkroppen i helt klart godkänd fart. påfylld med social energi.
- Lördagen bjöd på en riktig höjdpunkt. Tanken var ett ensamt långpass. Nöta av runt 25 kilometer i skogen på välkända rundor. Istället blev det äventyrslöpning och vilselöpning med fantastiskt sällskap. I sol. Energiboostad!
- Söndagen blev veckans höjdpunkt. 7 kilometers uppvärmningslöpning inför styrkeyft blev 11 av ren vårvinterglädje. Vad det var i luften som gjorde det vet jag inte - men mungiprna va ovanför öronen hela passet och jag spontanfnittrade då och då när jag kryssade fram mellan söndagspromenerande solsökare och när jag hittade en spännande stig. Kände mig lätt, lätt, lätt.
