Äntligen sommarvärme och en summa av 95 km

Om mig, Träning / Permalink / 0
För något år sedan hade jag ganska nogrann koll på vad jag hade som veckodistansrekord. Jgakommer åxå ihåg dn veckan jag hade sprungit 68 km och hur jag tyckte att det var en enorm mängd jag lyckats prestera. Men saker förändras och normaliseras. Nu är 68 km en normalvecka.
 
Den här veckan tycker jag att jag har tagit det rätt lungt  men summerar 95 km. Vet inte om jag sprungit längre någon annan vecka men jag vet att jag aldrig förr haft en sån här känsla i kroppen...jag ser på klockan att veckan har inneburit 95 km, jag ser på klockan att jag varit ute en massa tid. Men kroppen svarar gladare än en yster hundvalp. Mer, mer, mer, hopp, studs, leka.... Känns mer i kroppen som en vilo vecka - pigg och yster och sugen på äventyr, men utan den där lute tunga frustrerande känsla som vila kan ge. I´m alive and I´m running :)
 
Helgen innebar i alla fall nytt distansrekord över en helg för mig. Drygt 6 mil blev det. Nästan 37 km på lördagen och drygt 23 kilometer på söndagen.
 
Vaden tejpad och den blev magiskt - den samarbetade suveränt trots fartökningar och backar. Behåller den tejpad idag med för att kunna leka "lite" backe. Safar lite.
 
Och Äntligen kom värmen och tröjan kunde flyga all världen väg - ren och skär glädje att känna solen värma kroppen och boosta med D-vitamin.
 
 
 
Jag hittade nya stigar i helgen. ren löparorgasm. De böljande lungt upp och ner och ringlade sig harmoniskt fram i en ljum försommarskog som genomlystes av solen. Naturen från sin bästa sida. Jag var tidigt ute och fåglarna hade morgondisco. Lovely!
 
 
 
Jo jag hade ju vaden tejpad....och vi kan konstera att man blir brun om benen av löpning - inte bara just där tejpen setat dock.... Klänning på jobbet idag, jovisst :)
 
 
 
Till top