Life of running

Började morgone med simträning. 60 minuter med Startpallen. Dessa träningar är alltid tuffa. Både mentalt och fysiskt för mig. Mentalt eftersom att jag  jpbbar stenhårt med att lära mig att simning är en tekniksport där jag inte får ut mer av att ta i mer utan där jag får ut mer av att vara nogrann med tekniken. Svårt att lära en som tror att ju mer jag tar i desstor bättre blir det. Men jag jobbar på det och jag blir bätre.

 

På kvällen var det premiär för mig att vara med på Västerås LKs intervallträning. På programmet stod 12x1 mnut med 2:30 min joggvila.

Med på passet var 4 grabbar och jag. 4 grabbar i varierande längd med löparkroppar av modell smala, seninga. Ja ni vet så där som snabba löpare ofta ser ut. Och så jag. Tjej och utan klassisk löparkropp.

Jisses vad inspirerenade och utmanande. Mentalt av att vara sämst, komma sist - och ändå tycka att jag gör detta riktigt bra. Fysiskt av att joggvilan många gånger var i samma tempo som jag nomalt springer distans pass i och att intervallerna var på vinterunderlag och i ett tempo bra mycket snabbare än vad jag hade spriungit i om jag hade satt temppot. Första intervallen hängde jag med i, nummer två tappade jag 10 meter, nummer 3 tappade jag 20 meter...och tänkte att jag kommer att dö. Finns inte en chans att jag kommer att orka 9 till. Funderade på hur jag snyggast skulle kunna bryta passet. Vid sex intervaller var jag nästan hemma - men cykeln var på Bellevue - så dit måste jag i alla fall. När vi hade sprungit 8 intervaller (eller om det var 9?) var vi hyfsat nära Bellevue, men då kom djävulen i mig fram som menade på att jag inte är den som ger mig och det gjorde jag inte heller. den näst sits intervallen i motlut var vidrig medans den sista var helt okej. Benen efter dessa 12 intervaller var stumma och mjölsyrestinna. Jag hade fått spånna bågen högt. Jag tackar mina ben för att de är hyfsat snabba på att återhämta sig för detta var ett var de tuffaste passen jag gjort.

 

Om jag kommer att vara med fler tisdagara? Om jag blev avskräckt?

Absolut, inte allas avskräckt. Snarare taggad. Lite fler sådana här pass och jag kommer att förbättra min löpform radikalt. Att vara med i en grupp som tvingar mig att ta i dedär procenten extra som det är svårt att göra när man är själv. NYTTIGT!!!

 

Knät då - kändes inte alls :)

På fredag lunch tar jag sista Voltarentabletten i min 14 dagars kur (jag har varit noga med att inte träna med ny tablett i kroppen utan när den har eller nästan har gått ur kroppen för att kunna lyssna in signalerna).

Fortsätter duktigt med stretch och massage...Det ska nog gå vägen det här. Nu lite arbetet innan jag ska viga lunchen åt kiropraktorbesök