Äntligen skogen
I tisdagskväll kunde jag inte längre hålla mig. Pannlampan på och sedan ut i Rocklundaskogen för att ta mig an MTB-spåret.
Det är INTE samma sak att springa trail på delvis snötäckta stigar. Underlaget beter sig inte som jag är van vid. Etyt sådant där pass då tiden jag är ute räknades mer än antalet kilometer. Innan jag kom hem hade jag ändå avverkat 15 njutningsfulla kilometer.
Precis i slutet på bägge varven kom jag till kommunens snöttipp....stigen, ja eller bvad man ska kalla det, gick tvärs över. Är det detta som kallas tuff och teknisk terräng på en banbeskrivning :) ?
Igår på lunchen stack jag ut i skogen igen på lunchen. 15 kilometer då med. Men jises vad tröga ben. De 15 kilometrarna kvällen innan hade tagit hårt. Och vanligtvis blir jag pigg av träning, inte nu. Jag var som ett lik resten av dagen...och idag kände jag att förkylningen lurar...igen. Dagens morgonträning bestående av en crawl-pass ställdes med rask takt in. Jag hoppas att jag kan mota bort otyget så att jag kan ha min löpargrupp i morgon....men vill inte äventyra något inför nästa vecka resa till paradiset...ÅRE!
Grymt jobbat!