Life of running

Jag har aldrig varit i så bra form som jag är nu. Stark! Snabb!

Men jag har heller aldrig varit så skör.

 

Även om jag inte, helst, vill kännas vid det så tog två tremilslopp på 6 dagar hårt på kroppen. Jag fick känningar i framsida och baksida lår samt vader som inte ritkigt vill ge sig. Mina träningspass pendlar mellan topp och botten, från bästa passet någonsin till riktiga skitpass där det inte finns ett uns svar i kroppen.

 

Under senaste jobbresan fick jag dessutom någon liten ettrig magbassilusk som gjort och fortfarande gör att magen är i olag.

 

Jag har försökt tränat på ändå - tänkt att snart ger det sig, men jag känner mig sliten...och fast det ligger långt ifrån min personlighet så måste jag nog inse att kroppen skulle må bra av lite vila.

 

Kommer att träna ikväll - få se vad det blir - lite lugn jogg och lite styrka och elelr lite 200 m intervaller. Jag komemr tt köra efetr lust och väder.

I morgon lugn jogg med friidrottsungarna (jag är tränare :)

 

På torsdag åker hela familjen inklusive min Mamma , Brorsa och hans Sambo på semester. Jag hade en tanke på att "shit vad jag ska träna, och vad kul att få göra dte med Brorsan och hans Sambo" (de tränar mycket och är väldans duktiga på det som de gör  - thriathlon, längdskidor...)

Men jag vet inte längre - huvudet har lusten, men kroppen känner sig tveksam. Jag ska ta varje dag där nere i taget - känna efter vad jag vill. Men en sak har jag betsämt mig för - simma ska stå högst upp på listan och jag ska träna voltvändningar och fjärlissim.

 

Må så gott och så ses vi i slutet av nästa vecka